Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tal
- Tal vid halfsekelsfesten den 13 mars 1859
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tal.
Tal vid halfsekelsfesten den 13 mars 1859. | [1] |
Staterna, liksom individerna, ha sina krämpor att genomgå
innan de bli genomluttrade och fullvuxna, och Sverige
har icke haft de lindrigaste. Mer än en gång har det tyckts
ligga på sitt yttersta, det har burit blodig panna flere gånger
än man ens hinner uppräkna, det är ärrigt från hjessan till
fotabjellet; och likväl står det sig ännu, står upprätt och
fritt. Det bevisar, att vårt land har godt läkkött och goda
huskurer.
Svårt var det under de danska unionskonungarne.
Unionen, de tre nordiska rikenas förening, var en vacker
tanke, tänkt af en drottning, en qvinna, men förfuskad af
kungar och män. Den tornade snart emot danaregenternas
egennytta och grymhet, och nog hade derför Engelbrekt,
Sturar och Wasa fullt upp att göra för att kunna befria oss
från den landsplågan. Men Sveriges oberoende var dock
aldrig allvarligen hotadt, folkets egentliga must och märg
var dock i behåll och icke ens en flinta ur den gamla
granitgrunden förlorad.
Bedröfligt såg det ut vid slutet af Karl XII:s regering.
Landet blödde ur oräkneliga sår. Men den sårade var ett
lejon, som långsamt drog sig tillbaka, alltid med blicken
stadigt fäst på sin fiende, alltid med ramen sträckt framåt,
[1] Till firande af statshvälfningen. Banketten hölls i De la
Croix’ salong.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Jan 6 18:31:29 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/ss/0123.html
