Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tal vid halfsekelsfesten den 13 mars 1859
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
TAL OCH RIKSDAG SANFÖRANDEN.
alltid fruktadt, alltid farligt att nalkas. Lejonet på de tre
strömmar är ett intet mot lejonet i sitt bo. Sverige
förlorade mycket, men det behöll dock Finland och stod ännu
qvar på en försvarlig bredd af tysk botten, och det hade
ökat sin lagerskörd, som tyngde och länge tyngde på
händelsernas våg.
Men ännu hemskare var 1809, detta olycksaliga år, som
mulnare än någonsin hvälfde sig öfver den arma, lidande,
förtviflade fosterbygden. Krig mot nästan hela verlden,
olyckor och förräderi på alla sidor, och enväldet hårdnackadt
midt uti. Finland förloradt, landets alla materiella tillgångar
uttömda, dess ungdom släpad till slagfälten och döende innan
den kom dit; inbördeskriget, snart en nödvändighet vordet,
redan höjande brandfacklan; kosackernas hofvar trampande
våra fäders jord! Steppernas vilda horder ville vattna sina
hästar vid Mälarens strand, liksom de några år senare gjorde
det vid Seine. Till Seine kommo de, men till Mälaren
kommo de ej, och dit skola de med Guds hjelp aldrig
komma I
Guds hjelp den 13 mars 1809, det var revolutionen,
och Guds redskap voro de män som trädde i spetsen för
den, och derför skall minnet af denna dag alltid bli heligt,
åtminstone för sannt svenska hjertan. Men är det väl öfver
en olycklig, nästan medvetslös konungs fall som ett ädelt
folk jublar? Nej, det är öfver enväldets fall vi triumfera,
detta envälde, som i alla tider stått oss så dyrt, som, när
det med ena handen gaf oss Narva gaf oss Pultava med den
andra — enväldet, som vårt land aldrig mer skall tåla, utan
ihärdigt strida emot, såsom våra fäder stridt hafva, och hvars
minsta tillstymmelse vi skola qväfva, liksom Herkules qväfde
ormungarna i sin starka hand.
Derför, när vi tömma en skål för den 13 mars 1809,
så är det för den despotiska principens undergång här i
Norden, och det var ur dess spillror som folkets nya frihet,
en lössläppt dufva lik, flög öfver land och sjö, utan att en
enda droppe blod fläckade hennes hvita vingar. Ja, mina
herrar, en skål för den dag då nöden var som störst, men
också, himlen vare tack, hjelpen som närmast! För minnet
af den 13 mars 1809!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
