Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tal vid halfsekelsfesten den 13 mars 1859
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
TAL ocn KTKSnAGSANFÖBANDEN.
Tal vid Pultavafesten den 9 juli 1862,*
Lyckliga de folk som på den fria medborgerlighetens
grund få utveckla allt det goda som gror på djupet af
menniskosjälen och för detta ändamål få använda alla de medel
den tilltagande bildningen erbjuderi Det antyddes nyss från
detta rum, att vårt land kan räknas till dessa folk, och så
är det ock, tack vare Gud och våra fäders rastlösa mödor 1
De strider vi inom oss ännu hafva att utkämpa äro måhända
ingenting annat än naturliga följder af hvarje
utvecklingsprocess. Men det har funnits tider då äfven vi hemsökts
af våld och förtryck. Sällan uppnådde de likväl höjden af
vår motståndskraft, och aldrig trifdes de rätt väl i den
svenska jorden.
Men lyckliga folk förtjena icke sin lycka, om de,
sorglösa för allt som händer utom dem, endast lefva och njuta
för sig sjelfva; om de glömma det härligaste bud som
någonsin gått öfver verlden, budet om kärleken till sin nästa,
kärleken till sina bröder. Ett sådant folk blir hårdt och
otacksamt, och der otacksamheten börjar, der slutar lyckan,
der upphör Guds välsignelse, och den som, när han det
kunnat, icke räckte en hjelpsam hand eller åtminstone hyst
en deltagandets känsla, den skall förgäfves ropa på dem när
glädjens dagar äro förbi och bekymrens stunda. Öfverallt
ser han en öken af hjelplöshet, och dertill har han sjelf
bidragit.
Vi behöfva icke skåda långt för att upptäcka dessa
verldens styfbarn, dessa betryckta, olyckliga folk, som från
generation till generation dvalts i nattens skugga och gått
bort från jorden utan att någonsin ha fått ledas af förnuftets
ljus, utan att ha fått ge luft åt sin känsla för det som godt
och ädelt varit, och ännu sorgligare är deras öde som en
gång smakat frihetens behag, en gång omstrålats af
bildningens dager. Ständigt ser man dem skaka sina fjättrar, ty
hur hårdt man än trampar på menskligheten, frihetens och
bildningens gudagnistor qväfver man dock ej. Här och der
* Denna fest firades i Cirkus på Djurgården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
