Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oar TEATERCENSrKKNS AFSKAFFANDE.
145
sitt förslag? Nej, icke en skymt ditåt. Den helt och hållet
omotiverade motionen gick emellertid igenom hos tre stånd,
dock efter flere lifliga debatter. Borgarståndet ensamt
afslog den. Konungen sanktionerade den genom cirkuläret
den 27 mars 1835.
Så uppkom hos oss denna teatercensur, som icke eger
rum inom flertalet af Europas andra länder, att icke nämna
det fria Amerika. Och af hvem utöfvas denna censur inom
Sverige? Jo, i Stockholm af öfverståthållareembetet för
polisärenden och i landsorterna af landshöfdingarne eller
den person de finna för godt att uppdraga den. Vilja nu
en teaterförfattare och teaterföreståndare sceniskt framställa
ett litterärt arbete, så nödgas de underkasta det granskning
af bemälde myndigheter. l;ör denna censur finnes ingen
regel föreskrifven och intet vädjande medgifvet. Han dömes
i första och sista instansen och dömes utan lag. Sveriges
statsförfattning har bannlyst godtycket, har förunnat den
gröfste förbrytare att från den ene domarens möjliga misstag
vädja till en högre rättvisa. Men teaterförfattaren och
teaterföreståndaren äro i detta fall parias inom samhället: de
kunna icke ens hoppas att blifva dömda af sakkunniga
personer. Huru en censor sjelf uppfattat betydelsen och verkan
af den envåldsmakt som på detta sätt blifvit honom
uppdragen ser man i följande utlåtande till regeringen år 1844
af dåvarande höfdingen öfver Kristianstads län, von Rosen.
Han yttrar:
»Om det än kan antagas, att konungens
befallningshafvande äfven i dessa frågor med bästa vilja kunna vara
oväldiga, erfordras likväl, för att bedöma, huruvida ett
teaterstycke bör få uppföras eller ej, ett eget slags bildning,
en omdömesförmåga, som icke egentligen tarfvas, ej ens
kan fordras af embetsmännen i och för hans öfriga
tjenste-åligganden, helst en dylik censur lätteligen kan öfvergå till
en litterär opinionstvist, som ej utredes genom några
egennyttiga rättsgrunder. Häraf följer, att denna
eijibetsmyn-dighet, åt hvilken en sådan pröfningsrätt är anförtrodd,
lätteligen sättes i det förhållande, att den, ehuru med uppsåt
att göra det rätta, kan begå misstag och orätt bedömer
gränsen mellan det passande och dèt opassande, hvilken
gräns, synnerligast i skön konst och vitterhet, icke är så
lätt att finna, om man ej dertill egnat sig, hvarför ock denna
myndighet kan — dels af öfverdrifven eller ock af för liten
Smärre skrijler.
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
