Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
TAL OCn BIKSDAGSANPÖEANDEN.
grannlagenhet, af lynne, lefnadsvanor, ensidiga åsigter eller
af brist på egen författareförmåga och deraf bristande litterärt
omdöme — göra skefva och oriktiga slutsatser, genom
hvilka så väl teaterstyckets författare och skådespelaren,
som den teaterbesökande publiken kunna se sin rätt
förnärmad.»
Detta högsinta yttrande af en censurmaktens innehafvare
är tillfylles för att ådagalägga deras obehörighet som till
dess utöfvande äro utsedda.
Enligt både bokstafven och andan i censurförfattningen,
jemte rikets ständers underdåniga skrifvelse derom, hafva
censorerna endast att tillse, det icke moralen förnärmas
från scenen, och redan under diskussionerna om frågan
hade en talare på riddarhuset, grefve C. F. Horn,
förklarat, att »det aldrig vore tänkbart, att åtgärder med
teatercensuren kunde öfvergå till en politisk censur, utan
komma att utöfvas endast i afseende på sedlighetens
fordringar. »
Det är dock allmänt bekant, att censorerna icke ens
hållit sig inom den bestämda rålinien, utan på ett småaktigt
sätt tillåtit sig förändringar eller uteslutningar i författares
arbeten rörande politiska eller andra förhållanden, hvartill
de icke varit lagligen berättigade. Jag anhåller att härpå
få anföra ett par exempel:
År 1853 strök öfverståthållareembetet i sin egenskap
af censor i Stockholm ut följande ord i en liten komedi,
»En modern pension», hvilken gafs på Mindre teatern:
»Le petit Napoleon har blifvit stor, mycket stor.» Fåfängt
söker man i dessa af censuren förkastade ord något som
sårar moralen. Likväl hade året förut på samma teater
varit uppförd en annan pjes kallad: »Hin ondes gåfva», i
hvilken författaren låter Beelzebub yttra: »Jag skall ge mig
af till Paris, der jag har något otaldt med min vän Louis
Napoleon.» Dessa ord, som onekligen hafva sin skärpa,
hade censorn deremot icke strukit ut, och hvarför?
Förmodligen derför att Napoleon då blott var president för en
republik, med hvilken det naturligtvis icke var så noga
som med kejsardömet året derpå. Någon annan
förklaringsgrund kan svårligen antagas, och deraf synes tydligen, att
det icke var moralen som censorn vid detta tillfälle värnat,
utan helt enj-elt sin egen politiska opinion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
