Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
TAL OCH RIKSDAGS ANFÖRANDEN.
Det finnes någonting annat som jag vida mer fruktar
för, och det är den flacka anständigheten, som, ehuru
bekämpad af stora skalder och tänkare, likväl alltmer synes
blifva rådande och för hvilken Bellman, vårt lands stolthet,
om han stode upp i dag, skulle ohjelpligen falla; denna
förnäma anständighet, som i sin ifver att drapera allt skulle
sätta kjortel och halskrage på Venusbilden och som, ifall
ho’n ej hejdas en gång, skall sluta med att göra all humor
och qvickhet omöjliga inom fäderneslandet. Hur långt man
kan gå i denna förvrängning af både natur och konst vill
jag här visa. För åtskilliga år sedan utfärdade hans helighet
påfven ett påbud, som vid strängt straff ålade hvarje dansös
som beträdde teatrarna inom Kyrkostaten att uppträda i —
jag vet knappt om jag vågar säga det — i gröna kalsonger.
Bland en samling bättre damer skulle jag ej vågat det, ty
mången liknar en viss spansk drottning som, kommen till
en liten fabriksstad i sitt land, fick af stadens borgare som
prof på deras arbetsflit ett dussin de finaste strumpor. Hennes
majestät upptog högst onådigt en gåfva som förutsatte att
hon hade ben som vanliga menniskor, en förutsättning den
hon i nåder på det högsta måste ogilla. Men för att nu
återkomma till de första underplaggen, det var hardt nära
att uppror ’utbrutit i Kyrkostaten, det var för starkt för
Romas konstälskande folk, och sjelfva kardinalerna ledsnade
vid en färg som så väl anstår Floras rika klädning, men så
illa gratiernas lätta trupp. Påfven måste återtaga sitt påbud,
och så kom det skära silket till heders igen, mera närmande
sig det skönaste af menniskonatur, åtminstone under jordens
tempererade zoner. Må man se till, att man under sin
hetsjagt på det osköna och osedliga icke sjelf jagar det sköna
och sedliga på porten.
Befogade anser jag deremot anmärkningarna mot
teater-lyxen. Men är det teaterdirektionerna man skall anklaga
derför? Jag vet, att den utgör alla teaterdirektörers
förtviflan. Men det hjelper ej. Genom tidningar och resande
får man höra hur den och den operan blifvit i utlandet
uppsatt, den prakt och glans som der varit rådande, och
påtryckningen blir slutligen så oemotståndlig, att man äfven
måste apa efter här, om också teatern skulle krevera på
kuppen. Men lyxen ligger djupare än teatermaskineriet, den
ligger tyvärr i lefnadssättet och trycker oss ned med hela
fång af bladguld och silfverglitter. Man finner den der den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
