Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Engelbrekt och hans dalkarlar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
ENGEI.RRTSKT OCH HANS DALKARLAR.
sällskap tiggarmunkar. Jag lofvade henne å mina och mina
kamraters vägnar Guds välsignelse, men det hjelpte inte. —
Då visade jag henne ett guldmynt, och genast vaknade hennes
menniskokärlek. Man har anvisat oss köket till herberge,
och det är minsann inte det sämsta rummet i ett kloster.
Bengtsson. Nå, har du fått reda på flickans rum?
erik. Ja, herre, — men, det var sannt, hennes mor,
som följt sin man hit till Vadstena, är på besök hos henne
och dröjer säkert qvar öfver natten.
Bengtsson. Hennes mor? Vi nödgas då taga dem
båda på samma gång, ty annars ljuder moderns röst som
en brandklocka kring nejden — och för öfrigt, hvad ska
den med hustru och barn, som har rikets angelägenheter
att vårda 1 — Äro dina kamrater pålitliga?
’erik. Ja, herre, de härstamma alla från Hättebrödernas
vidtberömda slägt och ha redan befordrat otaligt med folk
i skärselden. För resten ganska ordentliga menniskor. Vid
sista aflatsmarknaden köpte de sig syndernas förlåtelse för
tre år, och tiden är ännu inte ute. En fattig satan som jag
lär väl aldrig någonsin få råd att ligga i förlag.
Bengtsson. Hvar äro de?
erik. I grannskapet, herre 1 (Skyndar till audi a sidan
och slår tre slag med händerna. Sex karlar, klädda som
tiggarmunkar, inkomma långsamt två och två, med nedböjda hufvuden
och korslagda händer.) Der äro de — sex äkta skurkar, utan
att man behöfver se det på klädedrägten.
Bengtsson. Och båtarna klara vid strand?
erik. Ja, herre, och ostlig vind till på köpet. Inom
tre timmar äro- vi i Vestergötland, så framt Vettern är det
minsta medgörlig af sig.
Bengtsson. Raskt till verket 1 (Erik ställer sig i spetsen
för munkarne, hvarefter de närma sig klosterporten, utanför
hvilken de uppstämma en latinsk munksäng, vid slutet hvaraf porten
öppnas och de inträda. — Måns Bengtsson närmar sig derefter
porten, som blifvit igenläst, och lyssnar några ögonblick.
Hån-skrattande.) Ha! ha! Roffåglarne i dufslagetl Förträffligt!
—- Att stöta svärdet i sin oväns bröst, det förmår hvilken
träl som helst. —■ Men träffa hjertat inifrån, det är att härma
gudars makt — det är att höja sig från jorden — vingarna
må tillhöra erkeengeln Michael eller den eldsprutande draken!
(Går hastigt.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
