Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Dottern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DOTTERN.
23
att han kunnat vara sà elak i själ och hjerta, att han skulle
velat sätta eld på det der gamla nästet och derigenom,
såsom nu också skett, bringa andra i olycka, ty hvad skulle
väl det ha tjent honom till?»
»Jag tror det inte heller,» svarade Anker, »men ryktet
kommer deraf, att man nära det ställe, der man fick reda
på qvarlefvorna efter hans kropp, hittat en bösspipa. Derför
tror man, att han, efter att hafva satt eld på sängkammaren,
skjutit sig sjelf; men han hade ju alltid bössa och pistoler
hängande öfver sängen, och som han säkert låg i sin säng
när elden öfverraskade honom, är det ju så naturligt, att
bösspipan skulle finnas bredvid hans kropp bland askhögarne.
För öfrigt låg det ingenting i hans lynne, som gör ett
sjelfmord troligt. Deremot är jag nästan öfvertygad, att någon
fiende till honom af hämd satt eld på huset, och flere
förenade biomständigheter gifva stöd åt denna öfvertygelse.»
»Jag har äfven hört det,» yttrade enkan; »ja, till och
med att min svåger... nej, det kan inte vara möjligt. ..
det vore fasansfullt, om så vorel»
»Hvarför just han skulle göra det,» sade Anker, »ser
jag • inga skäl till... De kunde visst aldrig lida hvarandra
och umgingos icke heller, men hvarken nytta eller skada
kunde han hafva deraf... Han är en äfventyrare, men ingen
bof, så vidt jag vet...»
»Men hvarför är han uppkallad till polisen i morgon?»
»Jag vet det inte,» svarade Anker; »men troligtvis är
det i anledning af de rykten, som löpa kring staden ... En
person lärer hafva sett honom ute på gatan samma natt
olyckan skedde.»
»Ja, det är rysligt... mycket rysligt!» suckade Sofia,
öfver hvars kinder den ena stora tåren efter den andra
perlade.
»Men om han lefvat,» inföll Anker, »hade, tro mig,
ännu flere nya olyckor drabbat oss, och jag anser derför
hans död, så förskräcklig den än var, som en verklig lycka
för oss alla.»
»Hvad för slags nya olyckor?» frågade frun.
»Låt oss inte mera tala derom! .. . Nog af, det som sker
här i verlden är alltid det bästa... vi böra åtminstone tro
det... Det återstår nu bara att på-ett kristligt sätt få honom
ner i jorden och sedan styra så till, att vi så litet som
möjligt få vidkännas några vidare förluster och lidanden för
hans skull.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
