Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Två anklagade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ AHKI.AGADK.
33
»Jag tager alla till vittnen derpå, att denne polisbqtjent
hotat mig med handklofvarne,» forfor mannen. »Jag har
blifvit uppkallad till polisen i dag !.. hvarför?... Det vet
jag inte ... Man har öfverhopat mig med ovett... man har
trängt och knuffat mig här på ett ställe, der man borde
vara fredad från slikt... Med möda har jag undgått att bli
utvräkt genom fönstren der... och nu vågar denne karl
hota mig med handklofvarne... Är jag då en förbrytare?...
Hvem. vågar anklaga mig? ... Hvem?...»
Det blef tyst i rummet, och de förut så ifrige sökte
draga .sig tillbaka. Det är lättare att vara modig på ens
rygg» än i ens ansigte.
Polismästarens klocka hördes ringa inifrån, och
polis-betjenterna hastade in i sessionsrummet.
Utanför skranket derinne var församlingen nästan lika
talrik som i de yttre rummen, men stillatigande som
muren; ty polismästaren, som innanför skranket satt vid sitt
bord, förstod att hålla respekten fastnaglad vid sin stol och
sin personlighet Gamla Olle, såsom han kallades, var ej
att leka med.
Sällan förvaltade en man sitt embete med sådan kraft
och duglighet, som den person, hvilken vid denna tid
innehade polismästarembetet, helt säkert den svåraste och
oroligaste befattning, åtminstone inom hufvudstaden.
Begreppen polisrätt och icke rätt äro synonyma. Okänd
af allmänna lagen, ligger polisrätten alldeles utom densamma
och blifver följaktligen en godtyckets makt, ett ondt, men
ett nödvändigt ondt inom ett större samhälle, hvarest saker
ofta förekomma, som fordra en mer summarisk behandling
än den som medgifves af den vanliga rättegången: en
oordning, enkom till för att homöopatiska motverka andra
oordningar.
Sålunda fordrar det i och för sig sjelf mer än vanlig
skarpsinnighet och menniskokännedom hos den person, som
bekläder ett dylikt embete, för att polismyndigheten ej må
skada i stället för att gagna, kränka i stället för skydda.
Lägger man nu dertill den stockholmska polisens organisation,
i synnerhet sådan den var på den tiden, dess betjenings
fätalighet inom en så vidsträckt stad som Stockholm, dess
dåliga lönevilkor, hvarigenom, till beredande af
inkomstkällor, mut- och korruptionssystemet lemnats fritt spelrum,
sa blifver chefsbefattningen i ett dylikt verk ännu tyngre
Vàlnadtn. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
