Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Två anklagade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
"* TVÅ ANKLAGADE.
att bära. Att under sädana förhållanden pä samma gäng
betrygga den allmänna säkerheten och sundheten inom den
stora staden samt derjemte bibehålla ordning och respekt
inom sjelfva poliskammaren päkallar om nägonsin Herkules’
fintlighet vid rengörandet af Augias’ stall.
Men nog af dessa alltför allmänna och flerfaldiga gänger
af en och hvar gjorda reflexioner, och lätom oss nu, såsom
tyste åhörare, öfvervara den påbörjade sessionen.
Polismästaren, en kraftfullt byggd gestalt, lät sina
blickar — blickar, för hvilka förbrytaren ofta skälfde mycket
mer än för handklofvarne och prygelbänken -— länge hvila
pä den fänge, som nu visade sig utanför skranket.
Denna figur förtjente ocksä att tagas i synnerligt
skärskådande. Medelmåttig till längden, var hans kropp
vidunderligt bred och klumpig. Från den oxlikt tjocka och
korta halsen uppsköt ett mer vackert än fult bildadt hufvud,
omgifvet af ett mörkrödt här, som raggigt rände fram ur
skallen, liksom taggarne från en igelkott, och sammanhängde
med polisonger, hvilka förenade sig under hakan i en tjock
frans, som hängde längt ned på det blottade, höghvälfda
bröstet, hvarifrån kräslikt framstack en ännu tjockare tofvig
hårbinga. Under den breda pannan framtindrade ur sällan
mer än halföppnade ögonlock ett par ögon utan nägon
bestämd färg, men synnerligt lifliga och kringsväfvande.
Näsan var lång, men väl formad, och mellan de stora tjocka
läpparne blänkte tvänne rader tänder, som på en dogg.
-Hela gestalten röjde ovanliga kroppskrafter, förenade med
lika ovanlig listighet och elakhet. Ansigtet var dessutom
för tillfallet vanstäldt af blånader och blodviten, hvilka
tillkännagåfvo ett förtvifladt motstånd vid häktandet och deraf
föranledd våldsam behandling.
»Du ser ut, du,» yttrade slutligen polismästaren.
»Jo jo men,» svarade den tilltalade; »jag har inte haft
nägon spegel att se mig uti, men jag kan väl i alla fall
föreställa mig, hur det ska se ut, för det svider som det
svider efter hundbett.» Dervid vände han sitt grinande
ansigte mot polisbetjenterna.
»Ditt namn?» frågade polismästaren.
»Christian Storm,» svarade fängen, i det han trotsigt
mötte polismästarens blickar.
»Har du inte något mera dopnamn?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
