Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Två anklagade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
"* TVÅ ANKLAGADE.
Notarien öppnade diariet och uppläste följande: »Ar
1812 den 16 september. Betjenten Christian Ros, tilltalad
för sedelförfalskning.»
Polismästarens förmåga att, huru långt efteråt som
helst, minnas dem som parerat polisen var allmänt
vitsordad.
»Ser du, jag har reda på dig!» började polismästaren
åter; »ifrån sedelförfalskare har du avancerat till rånare ...
Du började med anspråk på galgen, och du slutar nu med
rättighet till stupstocken.»
Den tilltalade syntes för ett ögonblick något förlägen,
men återvann snart sin fräckhet.
»Tycker nådig lagman,» sade han, »mera om àamnet ’
Ros, så har jag ingenting deremot... Jag för min del har
alltid föredragit namnet Storm.»
»Tycker du om Storm, så tycker du också om
hasselkäppars hvinande, och du kan vara säker på, att jag skall
hafva ditt tycke i godt minne... Hvad har du haft för
dig under dessa tio år?... En hop med tjufstreck, kan jag
väl tro... sådana som du råka vanligtvis inte fast, förrän
de fått hela brygden färdig... Hvar har du haft laga
försvar, du?»
»Laga försvar!» genmälde Ros; »en bra karl försvarar
sig sjelf.»
»Din lymmel!» ropade polismästaren; »du har äfven
glömt att skicka dig inför rätta såsom sig bör... jag vill
lära dig den, saken, innan jag går vidare i ransakningen.»
Polismästaren nickade åt polisbetjenterna, hvarefter
fången genast utfördes.
De der nickningarna hade sin stora betydelse. En
nickning åt venster betydde prygel, och en åt höger betydde
starkare tillskrufning af handklofvarne. Till försvar för
dessa extrajudiciella afstraffningar och torteringar, som
allmänna lagen förbjuder, har anförts, att förhärdade bofvar,
om hvilkas brottslighet man varit moraliskt öfvertygad, men
som fräckt nekat till brottet, många gånger derigenom
blifvit uppmjukade till bekännelse, och saker som, utan
begagnande af ifrågavarande tvångsmedel, för evigt skulle
hafva hvilat uti mörkret, till skada och olycka för
samhället, ofta blifvit bragta i dagsljuset; men att, såsom
jemväl skedt, använda dem i tid och otid, såsom det heter,
och på blotta misstankar dermed martera en delinqvent,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
