Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Två anklagade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ ANKLAGADE.
87
»Det blir i alla fall svårt nog, när man är i sina bästa
år och ännu kunde uträtta mycket godt här i verlden.»
»Men betänk då,» sade polisbétjenten, »du slipper lägga
dig på bänken der, som en skolpojke... du slipper...
hör du? ...»
Ljudet af regelmässiga käpprapp och ett vrålande läte
från ett närbeläget rum, upplitet för enahanda ändamål,
afbröto för en stund samtalet.
»Hör du?» återtog slutligen polisbetjenten med så
mycken patos som möjligen kunde falla på en
polis-betjents lott; »och jag kan ändå ge mig fan på, att det
der är ingenting mot hvad jag kommer att slå och du att
skrika!»
Ros syntes skälfva i alla leder och stödde sig mot
väggen, liksom hade han svårt för att hålla sig på benen.
»Nå, jag vill bekänna, herre I» ropade Ros, »men...
men ... de der korfvarne?» Han pekade dervid på de tre
stadsvakterna, hvilka på den tiden så brukade betitlas.
»Jag förstår... nå, låt oss tala sakta då... sätt dig
här på bänken bredvid mig... så ja... Nå, du tog
plånboken?... Fast den saken är ju klar, och den behöfva vi
inte prata om ... Du saknade arbete, du led brist på mat
och dryck, nog inser jag det... Inte heller visste du, att
det var så mycket penningar uti den ... inte är det ditt fel,
att menniskor äro så dumma och stoppa hela sin kassa i
fickan... Du har gömt plånboken på något säkert ställe,
tager jag för gifvet.»
»Ja, jag har gömt den.»
»Det anade jag genast, för hvad man än må säga om
dig, min kära Ros, inte super du upp dina förtjenster.. .
Nå, hvar har du gömt den?»
»Men, förlåt mig, herre I» hviskade Ros, »om jag nu
säger herrn, hvar den är gömd, vore det omöjligt att kunna
få några styfver med, ty om jag kommer att resa i den här
fördömda kölden, så behöfver allt en fattig satan något att
värma sig med under vägen?»
»Det håller jag inte omöjligt,» svarade polisbetjenten;
»egaren sätter mesta värdet på de andra dokumenterna...
Du har väl inte förstört dem?»
»Nej.»
»Godt!...Jag ser mig derför god att kunna lofva dig
några riksdaler för din beskedlighet.»
Vålnaden. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
