Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
TUNNAJT.
uppbyggda träkyrkan nu stär, reste sig i forna tider Sankt
Görans kapell, som uppfördes af konung Magnus Ladulås,
men nedrefs 1527, dà teglet användes till förbättrande af
stadsmurarne och Stockholms slott. Trakten deromkring har
således sedan äldre tider varit bebygd och bebodd. På
ömse sidor om kyrkan och den utanför södra kyrkogårdsporten
befintliga så kallade Johannis plan nedstupa branta gränder,
som med möda kunna passeras, i synnerhet vintertiden, när
glansisen betäcker branterna. Invånarne i de oansenliga hus
eller, rättare sagdt, kojor, som bilda dessa gränder, måste
således i ordets egentliga bemärkelse klättra uppför, när de
skola begifva sig hem till sina boningar, och, för att ej bryta
af sig armar och ben, hasa sig utför, när de skola ut för
att arbeta eller skaffa sig en nödtorftig föda från de
närbelägna mörka och snuskiga salubodarnai
Det faller af sig sjelft, att endast utfattiga kunna bebo
denna trakt. Endast utfattiga kunna beqväma sig till de
halsbrytande äfventyr, som äro förenade med dylika bostäder.
Liksom tisteln frodas på eländiga marker bland stenhögar och
moras, så frodas lasten och brottet i fattigdomens sköte.
Den som om dagen, tvungen af högst maktpåliggande
göromål, besöker dessa eländiga gränder, — ty för nöjes skull
beträdas de helt säkert af ingen, — ryser ovilkorligen vid
de sönderslitande jämmerrop, som tränga till ens örä ur de
stupande trärucklena, röjande blodiga slagsmål icke blott
inom de eländiga krogar, som här och der äro planterade,
utan äfven mellan makar, föräldrar, och barn, när bränvinet,
ofta intaget för att döfva qvalen af det svidande betrycket
och den utmärglande hungern, på samma gång dränker
naturens och blodsbandets heligaste käitslor.
När aftonen och mörkret inbrutit, aktar man sig nog
för att bevandra denna trakt. Ofta har der den trasige
tiggarens bedjande stämma, när den anhållne välklädde
vandraren icke nog hastigt och eftergifvande lyssnat dertill,
förvandlats i rånarens hotfullt befallande röst och knifven
oförmodadt blänkt i samma hand, som en sekund förut
darrande framräckts för att emottaga den begärda almosan,
eller också har den öfverraskade främlingen, innan han vet
ordet af, funnit sig kullkastad och rullande utför branten,
vid hvars slut, så framt han ej redan brutit halsen af sig,
han i lyckligaste fall fått tacka Gud för det han undsluppit
med sönderrifna kläder och blåslagna lemmar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
