Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TUNNAN.
79
Dödgräfvargränden, som leder ifrån Johannis plan ner
till Regeringsgatan, är nu något jemnare och bredare än de
öfriga, sedan på nyare tider gatan blifvit jemnad.
Fortsättningen deraf, som korsar sistnämda gata och bär ned till
Norrlandsgatan, heter David Bagares backe och tillhör antalet
af de vådliga ställen, vi nyss omtalat Nu för tiden finnes
visserligen i Dödgräfvargränden ett och annat hyggligare hus,
hvilket bebos af ordentligt folk, som för de billiga hyrornas
skull ditflyttat; men pà den tid, som famnar denna berättelse,
var förhällandet ej sädant. Gränden och folket, som bodde
deruti, voro då illa anskrifna, och polisbetjenter smögo
dagligen omkring de vederstyggliga nästena, men drogo sig
vis-ligen derifrån, när skymningen inföll.
Ett större stenhus i ofta nämda gränd, med svartgräa
murar, làg och smal port samt många smä sneda fönster,
har sedan längliga tider ända tills i dag haft ett synnerligen
fult rykte om sig. Det kallades och kallas ännu för Tunnan.
Anledningen till detta namn känna vi ej, om det ej skulle
hafva afseende derpä, att allt möjligt menskligt afckräde
derstädes hade sina förvaringsrum. En äkta sä kallad
sylt-krog fanns pä nedra botten, hvarutur en stank af däliga
och förskämda dryckes- och matvaror natt och dag trängde.
De öfriga rummen beboddes af hvarjehanda löst folk af
båda könen.
Huset egdes af en rik kapitalist, som inköpt det
för en spottstyfver, men nu drog sin rikliga inkomst deraf,
emedan hvarje hyresgäst, om han också blott hade ett enda
rum, ofta hade hos sig inhyrda flere personer, hvilka för
hvarje nattherberge erlade hvar för sig sex skillingar kontant,
innan de fingo kasta sig ned på den plats af golfvet, som
dem anvisades, och der de måste sofva efter omständigheterna
med hufvudet på en halmsäck eller på en tiggarpäse.
Sålunda blef det de ordinarie hyresgästerna möjligt, att
till den rike husvärden betala ända till femtio riksdaler
riksgäld för hvarje rum, om en slik häla så kan benämnas, och
den ärade menniskoälskande kapitalisten blundade derför rätt
gerna för den paragraf i det tryckta kontraktet, som förbjöd,
vid äfventyr af vräkning, hyresgäst att värden oåtspord hos
sig inhyra och inhysa främmande personer. Dylika
egendomar kunna således årligen afkasta inemot hälften af den
summa, köparen för dem gifvit. Deras underhållande är ej
heller synnerligen känbart för värden, ty när inga tapeter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
