Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
BBOB OCH SYSTEH
större hus vid Drottninggatan, Stockholms förnämsta gata,
satt den adertonåriga fröken Amanda Svärdfalt. Hon var
en af dessa härliga skapelser, som man ej gerna kunde se
iftan att med fasa tänka sig den stund, dä antingen
ålderdomen skulle böja denna blomma eller döden bryta den;
men säg man djupare in i hennes ögon, ville man knappast
tro pä ålderdomens eller dödens isande välden.
Qvinnan, behagens drottning, behöfver ej diademet pä
sin panna för att bjuda vördnad omkring sig. Diademet
under hennes panna, ögonens strälande par, hvari stolthet
och oskuld bo, omslingrande hvarandra med hvita
syskonarmar, se der ett smycke, som stär fast och icke krossas
med en fallande krona och en ramlande tron.
En sädan drottning var Amanda. Högväxt, smärt, bar
hon högt sitt rika brunlockiga hufvud, icke för det att
jorden och de, som omgäfvo henne, föreföllo henne sä smà
och föraktliga, utan derför att den himmel, hvaremot hon
skädade, syntes henne sä outsägligt skön och det màl, som,
skönjbarast för de renaste, der till sig vinkar den odödliga
själen, hade något sä ljust, sä oemotståndligt fängslande.
Godheten och mildheten, som småleende hvilade på
rosenbädden af de skönaste läppar, drogo alltid dem till sig, som
det stolta och herskande i hennes blick jagat på afstånd.
Det var, med ett ord, en qvinna som, hvart hon gick,
utsådde tillbedjare i sina spår, utan att likväl någon hade
mod att inför henne föra annat språk än vördnadens.
Midt på golfvet stod med korslagda armar hennes
broder, Rudolf Svärdfält, ryttmästare vid ett dragonregemente
och tjenstförrättande kammarherre hos konungen, en ståtlig,
trettioårig gestalt af hög, militärisk hållning och med
anletsdrag liknande systerns, ehuru blicken ur det kolsvarta ögat
icke, såsom hennes, syntes böjd för himmelsfärder. Det
något bleka ansigtet bekransades och pryddes af rika,
svarta polisonger och mustascher; men den i sig sjelf höga
pannan hade ytterligare höjt sig på hufvudhårets bekostnad,
hvilket var ganska tjockt bak i nacken och mot tinningarne,
men alldeles försvunnet frän hjessan, ett förhållande, som,
långt ifrån att vanpryda ansigtet, snarare gaf det ett
kraftfullare och mera karakteristiskt uttryck. Han var civilt
klädd, och svärdsordens stjerna tindrade i knapphålet.
»Du var länge uppe i poliskammaren, bror Rudolf,»
sade hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
