Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BBOB OCH SY8TKR.
117
»I två timmars tid,» svarade han, »måste jag vänta
innan målet förekom, oaktadt jag genast lät underrätta
polismästaren om min ankomst. .. den gunstig herrn vill
göra sig populär derigenom att han låter sakerna föredragas
i den ordning de hafva på målslistan.»
»Blir man populär genom ett så ringa bevis på
rättvisa, så kan det inte vara någon konst att blifva det, och
rättvisan måste vara särdeles sällsynt, efter den så der en
miniature kan göra så mycken effekt... så tycker jag
åtminstone.»
»Så?... Du har dina egna tycken, du, jag vet det.»
»Nå, fick man reda på den brottslige?» frågade Amanda,’
utan att upptaga broderns anmärkning.
»En käring och en liten tiggarpojke, som Titzen i går
snokat upp, äro med skäl anklagade för stölden,» svarade
baronen; »den Titzen har ett väderkorn som är guld värdt.»
»Hvad är det för en qvinna?»
»Hon ... hon heter Solberg, efter hvad jag kunde höra,»
svarade baronen vårdslöst.
»Solberg?... Det namnet har jag förut hört... Är
det inte namnet på den qvinna, som ofta sprungit till dig
och tiggt, efter hvad du sjelf berättat?»
»Nej,» svarade ban efter en stunds dröjsmål.
»Och den lilla tiggargossen?»
»Vill du veta namnet på honom också?» frågade Rudolf
med en lätt darrning på öfverläppen; »qvinnornas nyfikenhet
har då aldrig någon gräns I... Nästa gång får du, i stället
för mig, gå upp j polisen.»
»Är det då så obilligt begärdt att vilja veta namnet
på den som anses ha tillgripit ett så dyrbart smycke?»
»Ja, i sanning dyrbart,» yttrade baronen med en suck;
»detta minne af vår salig far, generalen, hade jag för allt
i verlden inte velat förlora!»
»Och ändå har jag aldrig kunnat se denna ovanliga
bröstnål utan rysning,» sade Amanda.
»Huru så?»
»Vår far fick ju den af kejsar Alexander under finska
kriget!» svarade flickan med flammande kinder; »när den
stora diamanten skimrade mot mitt öga, var det ibland som
jag deri sett några röda droppar... droppar af Finlands
dyraste blod!»
»Du är en toka, kära Amanda.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
