Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
B ROB OCH BYSTER.
129
af sina rum, tog en bok ur bokskåpet och lade sig pà
soffan att läsa.
En stund derefter trädde fröken Amanda in till honom.
»Ämnar du dig ut i afton, Rudolf?» frågade hon,
fixerande noga sin broders ansigte.
»Nej, hvad skall jag ute och göra?» genmälde brodern
med ögonen i boken.
»Är det säkert att du inte gàr ut?»
»Ja.»
»Och du åker heller inte?»
»Nej, hör du ... du vet ju att jag väntar spelfrämmande
i qväll... du vet ju det?»
»Men jag tänkte, att du innan dess ...»
»Du tigger för din sjuka mor, hör jag... vill du fara,
sà far i Guds namnl... Men det är ju ett väder, sà att
inte en hund en gång skulle vilja vara ute.»
Amanda gick utan att yttra något vidare och hviskade
några ord i örat pà betjenten, hvarefter hon hastigt
återvände till sitt rum.
Under tiden .stod Olof utanför porten till baron
Svärdfälts hus, hackande tänderna af ångest och köld. Vid
hvarje buller i förstugan ofvanom trappan spratt han till
och lyssnade. När tystnad strax följde derpå, drog han ec
djup suck, blåste värme i händerna och gnuggade dem mot
hvarandra. Så hade han stått der en qvart af evighets
längd, då han hörde stegen af en person, som kom utför
trappan. Han hoppade till och smög sig utmed
förstugu-väggen för att lyssna.
Då hörde han till sin outsägliga glädje, huru en
karlstämma tillsade kusken att sätta för räcken, och han glömde
i sin lycka, värma upp sina händer, fastän de voro stela
af köld.
Efter några minuters förlopp framkörde räcken till
porten och strax derpå hördes nya, men lättare steg i trappan.
Olof rusade närmare mellan åkdonet och porten, för att
taga den nedstigande i ögonsigte. Han förmådde knappast
andas för väntan och hopp. Hastigt kastade han sig
tillbaka, uppgifvande ett skrik af ångest och förtviflan. Det
var icke för baroner^ utan för ett rikt bepelsadt fruntimmer
med tjockt, svart flor för ansigtet som fotsteget till räcken
nedfäldes.
Vålnaden.
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
