Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
MIDSOMMAKDAGE». 186
kring öronen pä mig... Slutligen blef jag fäld för det jag
befriat en polis betjent frän tvänne refben och satt röda
plymer pà tre stycken stadsvakter... Dä tyckte jag det gick
för långt och makade mig af en vacker dag, utan att begära
permission ... Nu slår man efter mig, liksom sprättarne efter
flickor pà Norrbro... men hitintills hafver Herren hulpit
mig... fä nu bara se hur det gàr.»
»Det är nödvändigt, att ni inte blir igenkänd.»
»Ja visst, hans nàd!... Men jag kommer nu pà dygdens
väg, och den vägen är säkert lika obekant för polisbetjenter
och länsmän som för mig, och inte heller vänta de att finna
mig der... kanske det kan göra nägot till saken.»
»Jag har tagit mina mått och steg ... ni kan således
vara trygg.»
»Baron är en god, hederlig herre ... Jag ångrar
verkligen den stund, dà jag satte näfven pà er strupe,» tillade
fången saktare och med spejande blickar mot dörren, liksom
fruktade han någon lyssnare derutanför.
»Jag gläder mig öfver er änger och ... er mor i himlen
gör det äfven.»
»Det var inte för att ätkomma barons pengar,» återtog
fången med samma sänkta röst, »som jag i natt stod uti
barons sängkammare... nej, det var det inte.»
»Af hvad orsak dà?»
»Min var handen ... men jag förde den ej ensam ...
akta er för... för ...»
»För hvem?» frägade baronen, som, förvånad öfver det
besynnerliga uttrycket i den talandes ord och blick, trädt
honom nägot närmare.
»Det är min hemlighet... mitt löfte!» svarade fången
kort och vände ansigtet mot väggen.
»Ni vill dà inte säga mig nägot?» frågade baronen,
darrande pà rösten af en oförklarlig oro.
»Nej!» svarade fången utan att ändra ställning, »men
ligg ej sà der ensam i ert sofrum ... gif noga akt pà de
personer, som besöka Himmelsta ... släpp ingen obekant allena
in till er ... Dock ingen fara för närvarande... men
framdeles, framdeles!... Ingen vet pà förhand hvad som kan
hända ... Jag skulle kunna säga mycket... men fråga mig
inte vidare nägot i den saken, ty jag kommer aldrig att
svara nägot.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
