Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
MIDSOMMARDAGEN.
Det knackade i detsamma pà dörren. Baronen gick och
öppnade den. Inspektor Stenman visade sig, fastande på sin
husbonde en frågande blick.
»Allt är i ordning, Stenman?»
»Ja, hans nàdl... Kärran är framkörd och väntar pà
strandvägen dernere.»
»Godtl... Skynda dig då, och när allt är uträttadt,
underrätta mig derom... jag är i kandidatens rum, och du
kan söka mig der.»
Stenman steg in i rummet, och baronen aflägsnade
sig med långsamma steg, grubblande pà den besynnerliga
varning han nyss erhållit.
Timmen var förliden, då en p^rvagn slamrade firam
öfver stora landsvägen och tog af ner på Himmelstas väg.
I första sätet satt en mindre, smal herre, med en
uniformsmössa på hufvudet af det slag, som kronolänsmännen
vanligtvis bruka, samt försilfrade knappar i rocken. I andra sätet
bakom honom sutto tvänne karlar af allmogen. Pà bottnen
af vagnen lågo fotblack, handklofvar, kedjor och annat
tillbehör, som gällt slamrade till vid hvarje stöt vagnen gjorde
mot den nygrusade herrgårdsvägen.
Vagnen höll vid en grind, och en af karlarne steg ur
för att öppna den, då från motsatt håll en kärra, med
tvänne personer uti, körde fram mot grinden. Länsmannen
igenkände uti den ene af dem inspektor Stenmans yngste son.
Den andre var en medelålders, ljuslätt herre, klädd på ett
elegant och smakfullt sätt, men med ett grön flor för ögonen,
för att skydda dem för dammet.
Länsmannen och hans båda handtlangare blottade sina
hufvuden och helsade mycket artigt, hvilken helsning med
samma artighet besvarades af de båda i kärran.
»Hur står till på herrgården?» frågade länsmannen
inspektörens son.
»Åhjo, efter omständigheterna, herr
kronobefallnings-man,» svarade denne.
»Det var ju fan till händelse!» sade den förre; »jag
kom hem förrän jag ämnat och fick höra hvad som pas-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
