Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
BIE KÄLLOB.
»Inte ett enda ord, menniska 1 Var tyst som trädstammen
derborta, eller kramar jag er sä, att ögonen edra ska bli
som en kokt aborres!»
Kandidaten fortfor icke desto mindre att höja sin röst,
under det han, i stället för att söka befria sig ur det
skruf-städ han iråkat, snarare sökte fasthålla sin motståndare tills
hjelp hunnit anlända.
Sålunda stodo de pà sandåsen, bröst mot bröst.
Bonddrängarne nedanför, som hörde kandidatens rop och sågo
uppträdet mellan de bäda herrarne, lemnade sitt arbete och
började röra pà sig, men långsamt cfch tvehàgset, ty de
förstodo naturligtvis ej meningen med omfamningen deroppe.
»Ett ord så godt som två, herre 1» fortfor
bruksförvaltaren lika sakta; »det lönar inte mödan att lägga vantarne
på mig, ty den gamle hofmarskalken ska göra allt i verlden
för att få mig lös igen... han och jag äro gamla goda
vänner, lita på det.»
Kandidaten släppte hastigt sitt tag. Ett ljus uppgick
för hans ögon. Banditens rymning midsommardagen hade
alltid förefallit honom besynnerlig och gåtlik. Sak samma
med den gamle baronens förlägenhet hvarje gång samtal
derom uppkommit. Nu låg det klart för kandidaten, att ett
förhållande ovilkorligen måste förefinnas emellan dessa tvänne’
sà himmelsvidt olika personligheter, om han också ej kunde
fatta dess rätta beskaffenhet. Icke vetande hvad beslut han
under sådana omständigheter skulle fatta, stirrade han på den
förmente bruksförvaltaren, hvilken med armarne i kors och
ett hånfullt leende pà sina läppar betraktade honom, utan
att ens taga ett steg för att aflägsna sig.
Bonddrängarne hade nu uppkommit pà åsen och
om-gåfvo de tvänne med frågande blickar.
»Hvad behagas?» frågade den rödhårige, vändande sig
till drängarne; »kommen ni för att se på hur herrn der och
jag öfva oss i att brottas?... Kanske ni ha lust att leka
med en smula?»
Efter dessa ord sträckte han ut sina båda armar, fattade
uti tvänne af drängarne, lyfte upp dem båda ifrån jorden och
höll dem sålunda pà hvardera armen en stund i luften,
hvarefter han varsamt satte ner dem igen, förde deras hufvuden
tillsammans och tvang dem att kyssa hvarandra med sådant
eftertryck, att begges läppar blodades. Sedan han på detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
