Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
HAGIA.
omsorg, ty den som kommer ihåg den senare glömmer
icke heller bort den förre.
Bakom detta sockerstånd, med näsan öfver en mugg
färsköl, som blifvit hemtad från det längre upp i backen
belägna fribryggarestället, satt plàtslagaremästaren Lindqvist
med sin familj, bestående af hustru och en dotter samt tvä
gesäller, fyra lärgossar och en piga, hvilka alla hade lägrat
sig pä marken kring en stor matkorg, ty herrskapet hade
varit ute hela dagen och »ätit i det gröna». Den som
händelsevis gått förbi och varseblifvit detta sällskap, der
det satt, omgifvet af täta hagtornsbuskar, skulle
otvifvelaktigt ha fast sin uppmärksamhet vid tvänne personer,
som hade plats bredvid hvarandra. Den ena var dottern,
en tjuguårig retande blondin med fylliga rosenkinder och
höghvälfd barm, denna kanske mer blottad än som ansågs
passande för en handtverkares dotter, ty det är allenast de
förnäma som få vara hurudana de vilja. Den andre
märkvärdige personen var plåtslagargesällen Knut Sebastian
Stenfjäll, som med sitt sorgflor på hatten utsträckte sin
herkuliska gestalt framför den intagande flickans fötter. De
unga tu skulle blifva ett, efter hvad som syntes så väl af
de förlofningsringar de buro, som af de upptåg de förde
sinsemellan, under det de öfriga af sällskapet drucko farsköl
och åto smörgåsar.
Våra hederliga borgarfamiljer brukade då för tiden om
söndagarne begifva sig ut i det gröna, åtföljda af allt sitt
husfolk, arbetare och tjenare. Man smorde sig med ägg och
stekt strömming samt drack derpå sin mugg färsköl eller
buska, och man hade mycket roligt ändå. Husbönder och
tjenstfolk, mästare och arbetare lefde ännu ett verkligt
familjelif. Nu ger man sina arbetare kostpenningar och är sällan
tillsammans med dem. Arbetaren firar sina hvilostunder på
krogen och mästaren med sin fru tager sin middag eller
qvällsvard på något utvärdshus. Nu mår man illa af
färskölet, men mycket väl af punschen och toddyn; nu är det
nästan opassande att släpa en matkorg med sig, men
deremot passande att tömma sin plånbok på värdshusdisken.
Men återvändom till de unga tu.
Än kastade flickan bort sin näsduk, hvilken på
ögonblicket upphemtades och återlemnades af Sebastian; än slängde
hon sin parasoll långt bort bland hagtornsbuskame,
hvarutur Sebastian strax drog fram den och log så godt när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
