Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
haøa.
327
han visade sina sönderrifna händer. Men flickan log äfven
ät det framsipprande blodet och kastade sin parasoll tillbaka
i buskarne. Detta tyckte icke Sebastian om, ty han sade
med en mildt förebrående min:
»Du är bra stygg, söta Charlott!... Ja, mycket stygg
är du.»
»Hur länga skall min parasoll ligga sä der i buskarne?»
svarade hon.
Sebastian sprang efter den igen och återgaf den för
andra gången. Hon var icke bland de artigaste damer, den
sköna, ty hon mottog väl parasollen, men tackade icke.
Sebastian lade sitt hufvud i sin fästmös knä, ty det är
sä bruket när man är i det gröna. Charlott tog muggen
af sin far och hälde dess innehåll öfver fästmannens hufvud,
sä att skjortkragen genomblöttes deraf. Denne hof upp sitt
af färskölet fraggande hufvud och sade:
»Nu var du återigen elak emot mig... Tycker du det
är beskedligt af dig, det der?»
»Jag tänkte du skulle tacka mig för det jag skaffar
dig lika vackra och knollriga lockar som jag har,» svarade
flickan, nägot tankfull.
»Hvad är det för barnsligheter, Charlott?» frägade
modern.
»Hvad fan är det der for choser du har för dig, flicka?»
tillade fadern.
»Åh, det är ingenting farligt alls,» svarade Sebastian,
i det han bjöd till att torka af sig det fluidum,. som till
utvärtes bruk blifvit användt pà honom; »men du mäste ge
mig en kyss till försoning.»
Sebastians mun sökte hennes, men träffade i stället
hennes öra, som hon genom en rask vändning lemnade
honom i ersättning för munnen.
»Ah, se herr assessorn I» ropade hon, . hastigt
uppresande sig frän marken och framsväfvande mot en öppning
i buskarne.
Sebastian, förbluffad och sorgsen, följde henne med
ögonen och fick syn pä en läng, smal och elegant herre,
som med den artigaste helsning och det mest förbindliga
småleende mottog hans fästmö.
, Den elegante herrn hade ett ljuslätt, fint ansigte,
prydt med det allra vackraste ljusa knollriga här, och hans
hållning för öfrigt tillkännagaf en fullständig man af verld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
