Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
luBendrejarne.
När tulibetjenten och Olsson visade sig, hoppade genast
en af betjenternà från sin plats och sprang i famnen på
den senare. •
»Hjertans välkommenl» ropade Olsson; »hur mår du,
kära Erik?... Det var ju en för beklaglig händelse I... Men
det var sant, här får jag presentera dig för herr
tullvaktmästaren Ekman, en af våra hederligaste tjenstemän och en
af mina bästa vänner... Bror Ekman 1 Det är min bror;
salig excellensens jägare.»
Olssons bror fattade tullvaktmästaren i handen och
skakade den rätt hjertligt.
»Fä-ägnar mig,» sväfvade Ekman på målet, »att få...
få göra.. - göra beka-antskap ...»
»Tillåt mig lemna de’här handskarne,» sade jägaren, i
det han räckte åt tulibetjenten ett par hvita skinnhandskar;
»jag har befallning att ge handskar åt alla som ha någon
befattning med hans excellens’ lik, och en tvåa riksgälds...
var så godl»
»Meft kanske de inte passa... jag skall hjelpa dig,
bror,» sade Olsson, i det han sökte hjelpa tulibetjenten
på med handskarne; »nå, kan du inte bestå mig ett par
med, Erik?»
»Behagar inte herr’ vaktmästaren titta in i vagnen?»
frågade jägaren, öppnande vagnsdörren; »men ty värr ha
vi ingenting annat derinne än ett lik att bjuda på... Här
hvilar den bäste af husbönder,» tillade han, torkande sina
ögon.
Tulibetjenten tittade in i vagnen och upptäckte en
ovanligt stor likkista, besàllad med många stjernor och
gir-lander af försilfradt bleck, som tindrade mot lyktan, hvilken
Olsson emottagit af vaktmästaren, hvilken hade mycket göra
med de trånga handskarne, dem han hade lika svårt för att
få af händerna som på.
»Behöfva vi öppna kistan?» frågade salig excellensens
jägare.
Tulibetjenten gaf ett nekande tecken med hufvudet, ty
han hade tvåriksdalerssedeln mellan tänderna, medan han :
krånglade med handskarne.
»Tillåter herr vaktmästaren att- vi få köraj* frågade
jägaren.
Tulibetjenten ville sticka in sin handskbeklädda hand,
för att knacka på kistan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
