Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lubsndbbjarnb.
263
»Akta dig, brorl» varnade Olsson, »att du inte fläckar
ner dina handskar, för excellensen är redan fjorton dar
gamma], ^ka jag säga.»
»Finns det pass?» frågade gardisten, som lemnat sin post
för att taga den grefliga likvagnen i närmare skärskådande
och äfven ha ett ord med i laget.
»Behöfs inte,» genmälde jägaren, »för hans excellens’
lik är kändt i orten.»
»Det var en grofhuggare till kista,» anmärkte gardisten.
»Ganska sant, herr korpral!» svarade kusken; »men
hans excellens var, näst slagtar Nordström, den gröfsta karl
på sin tid... Hur är det, Olsson, hade du inte order att
ge herrar gardister vid tullen hvar sitt par handskar?»
»Det ena först och det andra se’n, kära Lundberg,»
svarade salig excellensens jägare; »här är en liten packa
pà ett dussin handskar, som skall lemnas till tullinspektorn,
att af honom utdelas både till herrar tullvaktmästare och
till herrar gardister... så var hennes nåds befallning.»
Dervid lemnade han packan till tullvaktmästaren, som
stödde sig mot vagnen.
Gardisten bugade och tackade å egna och kamraternas
vägnar.
»Du mår illa, min bror!» sade Olsson till tullbetjenten;
»vill du, ska jag hjelpa dig att öppna bommen ... hvar har
du nyckeln?»
Tullbetjenten lemnade nyckeln àt sin goda vän, som
genast öppnade tullbommen.
Betjénterna hoppade upp bakpå vagnen och kusken
smackade åt hästarne, hvarefter vagnen satte sig i rörelse,
men långsamt och värdigt, såsom det anstod en excellens’
lik att färdas.
»God natt, go’ herrar!» ropade de åkande.
»Tillåtes det att jag får ta plats på kuskbocken?» frågade
Olsson. -
»Åhja, sitt mans opp,» svarades.
»God natt, min hedersbror!» sade Olsson till sin vän
tullvaktmästaren öch uppsteg derefter på kuskbocken.
Likvagnen rullade nu in i staden och dånet deraf mot
gatstenarne blef allt svagare och svagare.
»Det ’fördömda bränvinet!» mumlade tullbetjenten för
sig sjelf, under det han slog till bommen, läste igen den
och raglade in i tullstugan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
