Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304
jtti.aftonen.
upp till den hårda fiolspelerskan. Samma lifliga
propositioner och samma hjertslitande svar. Hur det sålunda
ventilerades, fick instrumentmakarens samlingar en cremonesare
mer och verlden en guvernant mindre. Fiolen och hustrun
flyttade på samma gång in i Ankers hus. Några år
derefter stal en tjuf ifrån honom den märkvärdiga cremonesaren;
men hustrun tog ingen ifrån honom. Hon skänkte
visserligen sin man i ersättning en välskapad son; men
detta-mildrade dock icke känslan af hans förlust. Han älskade
alla musikaliska instrument, äktenskapsfiolen undantagen.
Dock lefde de begge makarne i försvarlig sämja och enighet.
Mannen fick ogeneradt regera sitt på väggarne hängande
kapell. Hustrun var det öde, som regerade både kapell och
kapellmästare. Hon var den ehda pukan i hans utvalda
orkester och det enda instrument, hvars toner äfven andra
än hennes man kunde höra.
Vid sonens och hustruns inträde stod
instrument-makaren sjelf vid ett bord längst bort i salen med ett stort
lerkrus i handen. Midt emot honom, på andra sidan bordet,
stod hans medhjelpare, en instrumentmakargesäll, med ett
stort glas för munnen och som bäst i taget att tömma uti
sig dess innehall.
»Drick, drick, kära Jansson!» uppmanade
instrument-makaren, »det smakar ju inte så illa!»
»Det slinker ner som i en gammal menniska,» svarade
Jansson, ställande ifrån sig det tömda glaset och slickande
sig om munnen, på det högsta belåten med sin julafton.
»Hit med glaset igen, kära Jansson,» sade gubben,
»hit med glaset, så får jag fylla på igen... det är ju
bara julafton en gång om året. hit med glaset, min
gosse lilla!»
»Tackar allra ödmjukast, herr patron!» sade Jansson, i
det han framräckte glaset, som hans husbonde genast fylde
ända till brädden.
»Skynda dig, min gosse!... Det är en punsch som
duger ... ingen enda droppe vatten uti.» Jansson tömde
glaset för andra gången och stälde det sedan på bordet.
»En gång till, kära Jansson !» fortfor instrumentmakare^;
»skadar inte, min gosse!... En gång är ingen gång... du
• får minsann torka dessemellan.»
»Åh, inte stupar jag för ett eller två glas,» yttrade
Jansson under många bugningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
