Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
392
kaptenen’.
som nu stàr midt emot honom på golfvet, förvånad öfver
den säkert oväntade bordscenen.
»Jaså, du är här, Örman,» ropar värdinnan, i det hon
stiger upp från bordet och närmar sig den nyss inkomne;
»du dröjde så länge, så vi slutligen måste äta.. . och så
ha vi fått en ... en ... men hvad kommer åt dig?...
Hvarför ...»
Hennes och de öfrigas blickar flyga mellan Örman och
öfverstlöjtnanten. Den förre står liksom vore han förstenad,
och den senare börjar skrufva sig fram och tillbaka på
stolen med ögonen än på dörren och än på fönstret. Gästerna
resa sig oroliga från bordet.
»Hur har den karlen kommit hit in?» utbrister slutligen
mannen på golfvet.
»Genom fönstret,» svara alla med en mun; »hvem är
han? Hvem är han?»
»Tjufven, som vi söka efter!» ropar Örman; »bofven,
mördaren! ... Det är Ros!»
Alla skrika till och tränga sig omkring den ropande.
Vid denna nya presentation springer kaptenen upp från
bordet.
»Så har jag dig då ändtligen!» fortsätter Örman,
gnisslande tänderna af raseri; »mins du under poliskammaren,
du!... Alla de slag, du gifvit mig, ska du nu få betala,
din niding! ... Spring efter de andra, som stå dernere!»
tillägger han, vändande sig till sin hustru, hvilken genast
skyndar ut.
Den så med ens degraderade öfverstlöjtnanten kastar
en betydelsefull blick på fönstret och suckar ovilkorligen
vid tanken derpå, att han gjort sig så mycken möda samt
äfventyrat armar, ben och lif, enkom för att falla i sin
svurne fiendes händer, viljande derför gifva bort hälften af
sin kassa, om han åter vore på det anspråkslösa tak, som
kort förut utgjort hans förtviflan. Inseende det omöjliga
deruti, börjar han nu med allvar tänka på sitt försvar och
drager åt sig bordet, skjutande det på tvären, så att han
emellan sig och sina fiender har en ganska god barrikad,
samt skrapar åt sig allt .som finnes på bordet af knifvar,
gafflar, tallrikar, fat, glas och buteljer, hvarigenom han
blifver försedd med rätt farliga vapen, oberäknad den
proviant, som ännu i ymnigt mått återstår till den belägrades
uppmuntran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
