Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
discipei.n.
»Gråt inte så bittert, stackars gossel» sade han; »den
gamle baronen har hedrat mig med sin tillgifvenhet, sin
vänskap... han måste höra mig, och han skall tro på mina
ord ... jag skall säga honom, hur god och hur flitig ni är...
hur mycket ni älskar honom ... men ni måste hafva
förtroende till mig ... ni måste säga mig allt... säga mig,
hvad som...»
»Hvad skulle jag säga er?» utropade ynglingen,
ryckande sig ur informatorns famn; »hvad var det jag skulle
säga er?»
»Det föregår något i ert inre, som ni vill dölja för
verlden ... något som ...»
»Ja, denna rysliga hemlighet beröfvar mig förståndet 1»
jämrade sig ynglingen.
Kandidaten studsade, ty uppträdet på Himmelsta stod
nu lifligt för hans ögon, och i hans öron ljödo ånyo den
gamle ädlingens ord: »Jag skulle vilja bortgifva hela min
förmögenhet, om det vore möjligt!» Men medlidandet för
ynglingens tårar och qval vaknade ånyo i hans själ, och han
fattade med ömhet sin discipels hand.
»I ert bröst kämpas en strid mellan det goda och det
onda,» sade han med en faders mildhet i tonen; »det goda
är ert eget hjerta ... det onda har kommit utifrån ... Förtro
er åt er lärare, er vän ... ingenting skall minska styrkan af
min vänskap för er, ty ni är ett ädelt, oskyldigt barn, det
vet jag... det skulle jag kunna dö på!»
Ett himmelskt leende började sprida sig öfver
ynglingens sköna anletsdrag, men som snart släcktes af den
storm, hvilken ännu rasade i hans innersta.
»Jag oskyldig!» utbrast han med sönderslitande stämma;
»jag oskyTdig!... Jag, som med falskhet, lögn och be;
drägeri... Store Gud!... Låt mig dö ... låt mig dö!»
I detsamma störtade qvinnan, som varit i det inre
rummet, ut och, knuffande undan den bestörte informatorn,
slog sina armar om ynglingens hals.
»Ni tar lifvet af honom!» skrek hon; »ja, ni tar lifvet
af honom!... Alla vilja det arma barnet ondt!... Men jag
skall skydda honom, jag... jag, som burit honom vid mitt
bröst och vet hur innerligt god och ren han är! ... Kom,
mitt barn, följ mig in... jag är i mors ställe, jag!... Om
ni visste, herre, hvarför han lider, hvarför han tynar af, så
att det snart inte är mer än ben och skinn qvar... om ni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
