Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DI8CIPELN.
433
visste hvarför det stackars barnet gråter hela Guds långa
nätterna ... om ni såge honom, när han ligger på sina knän
och ber till Gud att få dö, fast han är så ung och vacker!...
Men ni vet ingenting... ni ser ingenting!... Men Gud vet
och ser, han ... han skall döma öfver oss alla.»
Under det hon så talade, tog hon ynglingen på sina
armar och bar in honom i sängkammaren samt tillreglade
dörren efter sig.
Stenfjäll, hvars sinnesrörelser vid detta uppträde icke
kunna beskrifvas, nalkades sängkammardörren för att söka
slippa in, då en knackning på dörren till hans studerkammare
kallade honom ut i förstugan.
»Jag trodde inte kandidaten var hemma,» yttrade till
honom en hes, obehaglig stämma.
»Var så god och stig in, herr Rölinl» bad kandidaten
med en viss darrning på rösten.
Stenfjäll och den främmande herrn inträdde derefter i
studerkammaren. Herr Rölin var en liten mager och
skinntorr gubbe med ett gulblekt ansigte och stripigt hvitt hår,
som glänste fram under en sidenkalott, hvilken ursprungligen
varit svart, men lj’usnat af ålder. Ur ögongropar, ornerade
Vålnaden. 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
