Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
abpvkt.
511
En fjerdedels timme var knappast förliden efter det
madam Sohlberg aflägsnat sig dä baron Rudolf Svärdfält
trädde inför sin värdige stallbroder. Baronens ansigte
tillkännagaf, att hans själ var djupt upprörd. Levander gaf
deremot sina anletsdrag det lugna uttryck, som han
merendels sä väl förstod att i kritiska ögonblick förläna dem.
Dock kunde han icke, eller brydde han sig icke om att
tillbakahälla ett visst skadelöje, som nu spelade kring hans
läppar.
»Välkommen, min bästa baroni» sade han, i det han
anvisade denne en plats i soffan; »jag har inte sett dig
sedan bröllopsdagen... jag förmodar att den unga gifta
’mannen befinner sig väl.»
Baronen förblef tigande och stående midt på golfvet.
»Att det är si och så med din unga fru,» fortfor
Levander, »det vet jag, och jag beklagar dig; men storm och
solsken, sorg och glädje om hvarandra, se der lifvets hela
betydelse, hvaröfver icke ens dagakarlen anser mödan vardt
att grubbla.»
»Hvad säger du om tidningsartikeln i dag?» frågade
baronen.
»Hvilken artikel?» frågade assessorn med synbar
likgiltighet.
»Artikeln rörande mig ... jag förmodar att du redan
läst den.»
»Minnsann jag ännu haft tid att läsa någon tidning
i dag.»
»Han- ligger likväl framme på ditt bord, ser jag, och,
märkvärdigt nog, visar sig just’ mot dagsljuset den vackra
strof, hvarom nu är fråga.»
»Är det så?... Så mycket bättre då, min bror I... Tål
den vid dagsljuset, så är det väl heller ingen fara med den
... Hvarom handlar den?»
»Du känner det inte?»
»Inte ännu... men att döma af dina blickar, anar jag
. dess innehåll ... jag gissar att hemlighetens oroliga stunder
äro förbi... Hvad ondt deri, min bror? När man står
torrskodd på land, skrattar man rätt godt åt de arga vågorna,
och man plockar helt ogeneradt upp de dyrbara snäckorna,
utan att fråga det ringaste efter vindarnes tjut.»
»Men skrattar man åt den våg, som rullar upp för att
sluka en och draga en med sig ner i djupet tillbaka?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
