Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hämdek.
546
genom nyss verkstäld slipning. Utan synnerlig svårighet
parerade Levander de första stötarne, som riktades mot hans
bröst af röfvarens herkuliska hand, och den senare, som
mötte ett kraftigare motstånd än han väntat, drog sig efter
nägra fruktlösa anfall ett steg tillbaka.
»Du är ingen dufunge, du,» sade Ros; »men så mycket
bättre ... jag slagtar hellre höken än dufvan.»
Derefter nalkades han Levander ånyo, något
varsammare än förut och hållande venstra armen framför sig till
sköld. Levander, som funnit att hans motståndare hade
mindre skicklighet än styrka, framskred emot honom och,
sträckande jagtknifven framför sig som en värja, gjorde han
utfall på utfall, enligt faktkonstens regler, alltid uppmärksam
på sin fiendes rörelser. Ros, som varit soldat, var icke
alldeles främmande för vapens handterande. Dock kände
han ofta sin venstra arm träffad af den slingrande
jagtknifven, och snart såg han en blodstråle spruta ner ifrån <
denna arm mot golfvet, medan motståndaren, ännu osårad,
allt häftigare ansatte honom. Tänkande med fasa på
möjligheten att sjelf duka under i denna strjd, drog han sig
tillbaka mot den andra väggen. Levander, hvars visshet
om seger blef allt klarare och klarare, trängde in på honom
med allt tätare stötar.
»Ställ dig der mot väggen, din spetsbof,» ropade
Levander med triumferande stämma; »på hvilket ställe af
tapeten vill du jag skall nita dig fast?»
Dessa ord beledsagades af en mot röfvarens bröst riktad
stöt, men hvilken ögonblickligen uppfångades af dennes
venstra arm. Stöten var så kraftig, att jagtknifven fastnade
mellan underarmens begge ben. Ros, rytande af raseri,
knyckte på den genomborrade armen, så att det deruti
fastnade stålet, vridet ur motståndarens hand, nedföll mot golfvet,
hvarefter Ros, sàmlande hela sin styrka, utföll, tilldelande
Levander» blottade hals ett styng, som afskar dennes venstra
pulsåder.
Med ett halfqväfdt rop af smärta och förtviflan
nedböjde sig Levander, föt att upptaga sitt vapen, men sjönk
i detsamma maktlös ned till golfvet och låg der nu i sitt
blod, oförmögen till minsta rörelse.
»Hjelp 1 Hjelp 1. .. Jag dörl» våndades den fallne med
bleknande kind och stelnande öga.
Vålnaden. 36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
