Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omfamningar
567
för sig sjelfva, och tankar, rika pà sorg eller glädje, äro
merendels fattiga på ord.
»Jag blef dà oerhördt rik, endast för att bli oerhördt
olycklig 1» mumlade slutligen den gamle halfhögt för sig sjelf.
»Låt oss fly tillsammans... vi passa för hvarandra!»
ropade Ros.
»Fly?... Hvart?»
»Lika godt, endast bort härifrån . .. Hvartill gagnar det
röda guld, när det kostar en det rödaste blod? Försvinn
ånyo, och de skola snart tro derhemma, att det blott var
er vålnad de sett.»
»Och låta baronen behålla hela det stora arfvet?»
»Men kära far får behålla sin hals ... kära far tappar
inte på bytet, minsann.»
»Jag har aldrig älskat de mina,» sade gubben; »på de
senare tio åren har jag lefvat skild från dem, och Gud vet
hur de kunnat draga sig fram ... jag har söner som kunna
utgöra en fars stolthet, en hustru mild som ett lam och
en dotter som ... förbannelse öfver den bofven, som gjort
hennes olycka!... Men hvem ropar jag förbannelse öfver?...
Hvem har egentligen gjort hennes olycka?... Hvem, om
inte jag?... Ve mig!... Jag har nedkallat förbannelsen
öfver mitt eget hufvud!»
Ros fattade med en åtbörd af deltagande den gamles
hand. Denne såg på Ros med en blick, som röjde den grad
af själsspänning, som endast är tänkbar hos den, hvilken
sent uppvaknat efter en lång natt af brott och förhärdelse
och slutligen i en enda blick uppfattat hèla den fasansfulla
vidden af ett sålunda tillbragt lif.
»Äfven dig, dig har jag fört till förderfvets brant!»
ropade gubben under ökade själsqval.
»Måntro det?» svarade Ros med ett uttryck af
bitterhet; »jag trodde tills dato, att det var min egen förtjenst.»
»Ja, det är jag som doppat din hand i blod, olycklige!»
»Så för fan i våld! Skulle jag kanske vara oskyldig
sjelf?»
»Äfven du skulle förbanna mig, om du visste hvem
jag vore!»
»Vet jag då inte, hvem kära far är?» frågade Ros,
dragande på munnen.
»Nej, du vet det inte.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
