Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
558
omfamningar.
»Det var besynnerligtl... Hvem är ni då?» sporde
Ros, något förbluffad.
»Kommer du ännu ihåg din mor?» frågade gubben med
matt stämma.
»Nämn henne inte!» ropade Ros, idet han sprang upp
från stolen; »hon skulle vända sig i sin graf, om våra
läppar uttalade hennes namn.»
»Jag måste nämna henne, på det olycksmåttet en gång
måtte bli fullt... Din mor var din välgörares trolofvade .. .
nuvarande hofmarskalken baron Svärdfälts brud.»
Ros lutade sitt öra tätt intill gubbens läppar, liksom
fruktade han att förlora det minsta, ord af hvad denne
vidare skulle säga.
»Medan din välgörare var på utrikes resor, förförde
jag hans brud, som trodde honom vara död.. i frukten af
detta brott är du ... fadersnamnet, som du så många gånger
på gyckel tilldelat mig, är en sanning... Olycklige, du är
son till en ännu olyckligare far!»
Ros hade nedsjunkit på stolen med händerna för sina
ögon, liksofii blygdes den ene förbrytaren öfver att hafva
upptäckt en blodsfrände i den andre.
»Jag ville hämnas på din moder för det förakt hon
visade mig efteråt,» fortfor den gamle; »min hämd var
djefvulsk ... Då jag vände barnets hjerta från dygden, måste
jag träffa hjertat i moderns bröst!»
Ros reste sig ånyo från stolen och stälde sig midt emot
den gamle. Han lade sina båda händer på dennes skuldror
och stirrade honom stinnt i ögonen, sägande:
»Ni sådde i tacksam jord, hedersgubbe!... Jaså, jag
var då blott en slagtarknif i en annans hand/ enkom smidd
och hvässad för att utgjuta det snöhvita lammets
hjertblod? ... Tvi tusan!... Ni är den största satan jag någonsin
hört talas om, så far min ni än är.. . Om jag strypte er
der ni nu sitter, måntro det skulle föras mig till last på
den yttersta dagen?»
»Knäpp du till, min gossel» svarade gubben lugnt;
»lif för lif. . . far för moder I»
»Far för moder, sade ni?» utropade sonen; »hu, sådan
försoning det skulle bli!»
Derunder skakade han gubben våldsamt och släppte
honom sedan. Hans ansigte hade blifvit askgrått, och en
blodhinna spände sig öfver hvitögat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
