Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
576
lugn efter stormen.
»Om en- hårdt pröfvad makas böner och tårar förmå
någonting inför den Högste, så har den olycklige redan
funnit nåd i ett bättre land... Men hvad makan inte
förmådde, skall hon derinne, dottern, den snart förklarade,
förmå ... ty ...»
En ström af tårar qväfde hennes röst och hon lutade
sig, öfverväldigad af smärta, mot sin sons skuldra.
De lemnade nu salen och stodo snart framför den säng,
på hvilken den unga enkefriherrinnan Sofia Svärdfält hvilade.
Utom läkaren, hvilken höll den sjukas hand i sin, voro
hennes öfriga bröder redan derinne. Den bleka, lidande
qvinnan var således nu omgifven af alla de sina, af alla
som voro henne kära och dyrbara.
Läkaren lemnade den sjukas hand och drog sig några
steg tillbaka från sängen.
»Hon har snart kämpat ut,» hviskade han till
häradshöfdingen.
»Ja, jag har snart kämpat ut,» upprepade Sofi, som
hört läkarens ord.
Anker närmade sig sängen, föll på knä derinvid och
fattade hennes hand.
»Jag trodde du inte skulle komma,» sade hon till honom
med en blick, hvaruti all den kärlek, hvaraf ett
qvinno-hjerta är mäktigt, hade samlat sina klaraste strålar; »jag
kunde inte dö förrän du kom.»
Anker förde till sina läppar den kalla, fuktiga handen,
och hans tårar föllo på den.
»Vet du, Gustaf,» fortfor hon, »att när dina tårar falla
på min hand, tycker jag det blir så varmt i mitt hjerta ...
låt mig kyssa dina tårar... något annat läkemedel behöfver
jag ej.»
Gustaf lutade sin mun till hennes. Hon slog sina armar
om hans hals och kysste honom länge och innerligt, liksom
ville hon ur djupet af hans varma, trogna bröst locka till
sig några gnistor af sitt eget slocknande lif. Och lifvet
återvände för en stund. Det blickade ännu en gång ut
genom de stelnande porerna och fläktade fram en lätt rodnad
öfver den döendes kind.
Långsamt lösgjorde hon sina armar från sin älskades
hals och vinkade till sig modern och bröderna, hvilka böjde
sina hufvu4en_öfver henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
