Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lugn kftkb stoemen.
577
»Mamma! Syskon!» sade hon, resande sig till hälften
upp i sängen; »det var en tid dä vi voro mycket fattiga
och anna ... hvad var icke dä Gustaf för oss?... Hvad hafva
vi gifvit honom för alla hans uppoffringar, hans ömhet och
kärlek?... Bekymmer och sorger gåfvo vi honom ... och
ändå klagade han aldrig ... ändå knäfaller han nu vid hennes
dödsbädd, hennes som förstört hela hans ungdomsglädje
Du, min gode, min älskade Gustaf!... Hur gerna skulle jag
inte försakat jordens alla skatter och himlens hela
lycksalighet för att fä lefva med dig, om ocksä den bittraste
fattigdom skulle ha bebott vårt hem!»
»Sofi! Min älskade! Du får inte anstränga dig... inte
tala så mycket!» bad Anker, som bemödade sig att lägga
ner hennes hufvud på örngottskudden.
»Låt mig sitta så här!» bad hon med oemotståndligt
rörande stämma; »låt mig tala ... snart tystnar min tunga,
och då får den hvila länge .. . mycket länge ... Mamma ...
Fredrik ... Sebastian ... Victor ... Johan ... vi äro nu rika
alla, så har man sagt mig . .. alla kunna vi lefva i det högsta
öfverflöd ... Gustaf har ingenting, han ... ingenting annat
än sitt kärleksfulla hjerta och sitt bekymmerrika hufvud...
Moder! Syskon! Hören den döendes röst! ... Allt hvad jag
eger gifver jag honom ... allt som skulle bli mitt, blifve
hans!___Ack, lofven mig det!... Sorgen vid dödsbädden är
helig... heliga de eder man svär vid den.»
»Ja, min syster!» sade Fredrik och lade sin hand på
systerns; »ja, du goda, lidande engel|... Din Gustaf är vår
broder... vår mor har en son mer... himmelen bevittne
vära löften!»
Modern och de öfriga bröderna framräckte sina händer
öfver den döendes hufvud och beseglade Fredriks ord.
Gustaf lutade sitt ansigte mot sängkanten. Läkaren torkade
bort en tår, som skymde hans blick.
»Nu är jag lycklig.,., nu vill jag dö,» sade Sofi,
läggande sig ned; »nu är ållt fullkomnadt.»
Derefter log hon emot Güstaf, som ånyo närmade sitt
ansigte intill hennes.
»Min vänl» hviskade hon till honom; »nu skall du
lofva mig att inte mer träla för andra, såsom förr... inte
arbeta så att din helsa lider... du skall skaffa dig ett
fridfullt hem ... en .. . en maka, som är dig värdig ... och om
hon det är ... och hon förljufvar dina stunder ... så ...
rilnadm. 37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
