Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slutet.
»Ack ja, jag ville dö vid edra fötter!» utropade Anker,
färdig att knäfalla.
»Nej, ni fàr det inte,» hejdade honom Amanda; »jag
tycker inte om sådaftj åtbörder af en man som ni och inte
sådana fraser heller. .. men ni måste lyssna till hvad jag
säger.»
»Ack, tala, tala!»
»Då ni för tvänne månader sedan uppehöll er på
Him-melsta i sällskap med er vän docenten, numera min kusins
man, anhöll han, å edra vägnar, om min hand... Hvarför
gjorde ni det inte sjelf?... En man som vid så många
tillfällen varit andras målsman, hvarför skulle* han inte kunna
vara sin egen?»
»Jag vågade det inte... jag har heller aldrig vågat be
Stenfjäll derom; men han kände mitt inre och trodde sig,
af vänskap för mig, böra meddela fröken mina känslor...
Icke heller voro mina vilkor sådana, att jag vågade begära
ett fruntimmers hand af den börd och förmögenhet som
fröken ... Mina vilkor äro icke bättre nu ... jag är utan
ordinarie tjenst och saknar äfven andra tillgångar, ty min
far lemnade vid sitt frånfälle ingenting efter sig.»
»Ni afslog den rika gåfva, som den döende Sofi skänkte
er och den hennes slägtingar af bästa hjerta sökte öfvertala
er att mottaga.»
»Om jag deruti gjorde rätt, vet jag inte; men hela
mitt inre satte sig deremot.»
»Ni afslog äfven en fördelaktig tjenst, som man
tillbjudit er.»
»Ja, emedan jag visste, att jag för denna tjenst icke
skulle haft att tacka mina egna förtjenster, utan Stenfjällska
familjens vänskap och rikedomar... jag har alltför många
gånger klagat öfver relationernas tryckande välde att sjelf
vilja fly dertill.»
»Det var ädelt, det var värdigt handladt!» utropade
Amanda med strålande ögon; »mitt hjerta fyldes af stolthet,
när man omtalade detta för mig... så bör en man handla,
som vill vinna aktning af verlden! ... Mins ni det svar, som
Fredrik framförde till er från mig?»
»Skulle jag inte minnas den första verkliga känsla af
glädje ’och lycka, som intagit min själ?»
»Han sade er, hur innerligt ni värderades af mig och
att ni skulle få mitt svar på min kusins bröllopsdag, då
jag visste att ni skulle komma hit... Var det inte så?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
