Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fogelqvist, Torsten, Filosofie kandidaten. Studieminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
redan vid första handskakningen, och den uppmuntran
han gav även den yngste och mest försagde smittade.
Redan efter en termin var jag »invecklad» med Noreen
och reste hem till jul med glasögon på näsan och
kappsäcken full av svensk lexikografi för att skriva en
uppsats med den högvetenskapligt klingande titeln »Om
deverbativa substantiva actionis och agentis i den nutida
svenskan», d. v. s. i enkla ordalag om substantiv på
-are och -ande samt liknande. För övrigt glömmer jag
aldrig detta första stillsamma läsår, då man ännu inte
kommit med i viften, utan vid ljuset av en matt
fotogenlampa och ljudet av en knittrande furubrasa sög
musten ur den isländska ättesagan och Snorres
konungasagor och lät Percy Lucks tupp då och då värpa åt sig ett
paket Albertkex och en butelj sur Niersteiner. Efter
tre års studier vågade man äntligen sitt tärningskast,
ty i en så vidlyftig kurs som laudaturskursen i nordiska
språk var det alltid lotteri på någon punkt. Och med
bävande hjärta och huvudet fullt av runor och
ljudlagar, Eddasånger, fornsvenska lagtexter och gotisk
silverbibelsprosa stegade man in i professorsgården vid
Nedre Slottsgatan. Det blev en hård, men solig dust
på 5 (säger fem) timmar. Men den slutade med det
Noreenska handslaget och ryggdunket.
I Harald Hjärnes lejonkula vid österplan gjorde jag
även en kort visit. Jag hade egentligen endast tänkt
studera historia som bakgrund till litteratur och filosofi.
Men Hjärnes personlighet överskuggade så mycket av
mitt första Uppsala, att jag tog mig en funderare även
på den politiska historien. Jag ville åtmistone orientera
mig i terrängen. Visiten ifråga blev mycket kort.
Professorn hade visserligen ordinarie mottagning, men
samtidigt mycket bråttom. Det veckade sig kring hans
mäktiga ögonbryn, och han sköt på mig en blick ur sitt ena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
