Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Siwertz, Sigfrid, Uppsala, melankolien och abstraktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
döma en viss Hugo Svensson första priset för en solid
lärarroman och så, bjuden på middag med pristagarna,
återfann mina recentiorsdagars gamle Svisse, nu
välbeställd adjunkt i den staden Skara.
Den nyss omtalade nationsfesten och annat av
samma art tilldrog sig i en halvt overklig yttervärld.
Egentligen levde jag blott, när jag satt i min lya och skrev
vers. Ja, jag skrev och skrev i ett vagt hopp att någon
gång i framtiden få ge ut en diktsamling. Nu hände
det sig att i den goda staden utkom en tidskrift »Med
pensel och penna». Jag var själv vid ett tillfälle med
och drog tryckpressen i en skum lokal någonstans i
Luthagen. Tidningen upplevde faktiskt flera nummer samt
döptes av studenthumorn till »Punsch och Pettersson».
Redaktören hette nämligen då för tiden Pettersson, fast
han sedermera betydligt ändrat stavningen av namnet,
och honoraren, när sådana förekommo, utbetalades i
form av punschhalvor på Rullan. Behöver jag säga att
tidskriften inte ens av sina egna medarbetare togs på
blodigare allvar. Den ävlades icke att föra någon sorts
idékamp utan nöjde sig med ett gemytligt artisteri. Jag
minns den av samma skäl som en flicka minns sin första
bal — jag hade mina första dikter där.
1902 var ett svårt år i Norrland, och Stockholms
nation beslöt att spela ihop pengar åt de nödlidande.
Man inövade ett stycke vid namn »Elfte budet». Detta
påbjuder att man ej må förneka sin hustru. Ogifta som
vi voro hade vi ingen erfarenhet av de frestelser i den
vägen som kunna inställa sig. Vilket icke hindrade att
föreställningen på Baroviaks gamla lada blev en stor
succé. Undertecknad hade skrivit en prolog, som jag
då fann ganska lyckad. Numera kan jag av många skäl
icke läsa den utan att håren resa sig på mitt huvud.
Där stod bland annat:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
