Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Siwertz, Sigfrid, Uppsala, melankolien och abstraktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
Vårt skämt blir I ill bröd.
Ert nöje blir bröd.
Tyvärr visade det sig att man druckit så mycket punsch
under repetitionerna, att det just inte blev något kvar
åt de nödlidande i Norrland. Stort rabalder på nationen,
där jag vill minnas att Martin Lamm höll något sorts
strafftal över de törstiga syndarna. Personligen kan jag
dock på den punkten svära mig fri. Jag tålde inte
mycket punsch.
Vid närmare eftertanke förstår jag, att jag inte kan
ha varit mycket roligare än ett ostron att umgås med
under denna skygga, dova, oförlösta tid. Och ändå växte
det så småningom ut en intressant vänkrets, som för
mig blev en av Uppsalas bästa gåvor. Det var här jag
lärde känna Sigurd Agrell, Sven Lidman, Harald Brising
(den 1918 avlidne konsthistorikern), John Landqvist, Otto
Järte, Yngve Larsson m. fi. Det sällsammaste blomstret
i denna örtagård var naturligtvis Sigurd Agrell,
värmlänning, poet och småningom professor i slaviska språk.
Bland universitetsoriginal var han facile princeps. Ja,
han vann med rätta stor berömmelse både i Uppsala
och i Lund. Men vad mera är, han slog sedermera igenom
även bland studenterna i Paris, han erkändes faktiskt
av hela Boule’ Miche’. Under några månaders vistelse
i Seinemetropolen hann han bland annat grunda en så
kallad soppistorden, vars uppgift var att äta ostsoppa
mellan två och tre på natten i en liten krog vid Rue
de la Gaieté. Ännu vid mitt besök ett par år efteråt
tycktes denna soppistorden särdeles livaktig.
Men det var om Uppsalatiden vi skulle prata. Första
gången jag såg Sigurd var på Dombron och i stark
vårblåst. Ack, det lilla lustiga fågelliknande ansiktet, den
gängliga figuren, de långa, svarta, flaxande rockskörten
och den höga hatten, som på grund av sin pudelaktiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
