Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nerman, Ture, Mitt Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
med en examen. Jag läste hans ämne en termin, en
timme om dagen. Var kär resten av arbetsdagen.
Filosofierna — teoretisk och praktisk hade jag
nästan hunnit bli färdig i, då jag ledsnade — jag orkade
över Kant, men vid Boström var jag belåten och avbröt
helt enkelt det höga umgänget. I litteraturhistoria
tappade jag humöret, då jag sprack i en förberedande
tentamen för professor Schück på del I av hans svenska
litteraturhistoria. Jag tror det var heliga Birgittas
själsansträngningar jag gick bet på. Jag var både okunnig och
nervös — och inte gick det bättre för att jag till
tentamenskamrat hade min landsman Tor Andræ, som kunde
kursen perfekt — så blev han också både professor, biskop
och en av de 18. Men jag, jag fick gå efter tre
obesvarade frågor — och jag gick direkt ut på vårvägarna
kring Uppsala den förmiddagen och sjöng vårsånger
och föraktade vetenskapen. Jag var 18 år och
ansvarslös.
Minnena av lärarkåren vore värda ett eget kapitel.
Jag får nöja mej med några stänk. Det är
egendomligt att tänka, vilka gamla härrar man kunde möta på
gatorna i Uppsala för 35 år sedan. Härrar från
1820-talet. Ja, mitt första Uppsalaår levde ännu domprosten
Cail Axel Torén, född 1813! Av de då ännu värkande
mins jag med särskild glädje Henrik Schück, Adolf
Noreen och Oscar Almgren. Schück beundrade jag som
den ypperlige föreläsaren och forskaren ined blick för
orientering och perspektiv. Han är en av pioniärerna.
Hans litteraturhistoria gav för varje skede först den
allmänna sociala och kulturella bakgrunden. Som
föreläsare var han också oerhört underhållande, helst han
gärna kostade på sej en satir eller ett vanvördigt skämt.
Det gav näring åt rebellsinnet. Vördsamt tack! Noreen
hade även humor, också rätt vanvördig, och gav näring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
