Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Björkquist, Manfred, Under domkyrkans spiror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under domkyrkans
spiror
nv
Manfred Björkquist
VARJE GAMMAL STUDENT har sitt Uppsala. Det
väsentliga som där skedde kan vara knutet till
universitetet eller biblioteket, till nationen eller matlaget, till
studentrummet med arbetsbordet och bokhyllan, till de få
nära vännerna. Jag har rika minnen från alla dessa
miljöer, men det bästa i Uppsala är för mig knutet till
domkyrkan. Den blev med åren ett budskap så
svindlande stort, att det fyllt hela mitt liv med spänningen i
ett aldrig fullbordat uppdrag.
Vackrast var hon i den mörknande skymningen eller
då de smalnande spirorna sträckte sig ända upp i den
svartblå natthimlen. Det var som om hela mitt folks
längtan bodde i dessa spiror, som om Sveriges själ bodde
i denna helgedom. Och då man gick under de ljusa
valven var det som en vandring under knäppta händer,
under valv av eviga böner. Den synen har hjälpt mig
att tro på djupet i mitt folk, då de yttre sinnena mest
påmint mig om den ytlighet och larvighet, som ofta får
bära falskt vittnesbörd om Sverige. Det finns ett dolt
Sverige, en gömd gudslängtan, som i sin tid åter skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
