Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Björkquist, Manfred, Under domkyrkans spiror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
på visst sätt till dess kallelse. Men stundom växer
våndan till fruktansvärda kriser, där den unga människan
går övergiven under en svartnad himmel. Tiden
närmast efter sekelskiftet var en tid med svåra teoretiska
problem. Den nya synen på bibeln liksom den
historiska synen på trosläran överhuvud beredde stora
svårigheter, innan vinsten fick bärgas. Utvecklingslärans
konsekvenser tedde sig mer förödande för moral och
religion, och den Hæckelska monismen var
mångenstädes i studentvärlden en makt. Man hade en känsla
av att sekulariseringen var något av en ödesdiger
nödvändighet och att det vore lönlöst att söka »vända
strömmen». Naturlagar och natursammanhang, sådana de
tolkats av just den tidens vetenskap, tedde sig
åtminstone för ungdomen såsom något mycket mer slutgiltigt
än för ett släkte, som fått lära sig det relativa
sanningsvärdet också i de säkraste naturvetenskapliga
dogmerna. Den Hägerströmska filosofien började oroa en
och annan.
Men i själva tvivlet fanns i denna tid dock mycket
av livets spänning. Det fanns en friskare tro, mitt i all
ovisshet, på sanningen själv, var den nu kunde finnas.
Det lönade sig att kämpa. Det lönade sig att vara
uppriktig. Det fanns stundom en brännande tro mitt i
för-nekelsen. Denna bottenkänsla i Uppsalaupplevelsen fick
denna minnesrika studentafton sin djupt religiösa och
personliga begrundning. Det var ett profetord just till
den tidens kämpande kristna studenter.
Ty vem kunde sedan en klar vinterkväll se upp mot
himlen utan att söka upp polstjärnan -— den trygga
mittpunkten. Och vem kunde se denna stilla stjärna utan
att minnas bilden av magnetnålen, symbolen för det
hemlighetsfulla sambandet mellan det uppriktiga
samvetet och Gud själv — sanningens Gud. Finns upprik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
