Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Asplund, Karl, »Ecclesia militans»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
konsthistoria hade väl tör de flesta varit det väckande
incitamentet, och där var medeltiden blott en bisak.
Intrycket av det första av Roosvals seminarier som jag
bevistade var också särdeles förbryllande för en
ader-tonårig landsortsstudent. Redan skaran av deltagare
ingav en känsla, blandad av förundran och vördnad i lika
delar. Allvarliga herrar av en viss ålder — avståndet
mellan en 05:a och en 08 :a var mycket stort — samlades
iklädda vad Karlfeldt kallar »knäsid gångjärnsrock»
med oklanderliga breda sidenslag, vilka påminde om
dem på det bekanta porträtt av Levertin jag som
skolpojke haft på skrivbordet. Några av Roosvals äldre
vänner och lärjungar hade infunnit sig — där var Sigurd
Wallin, Oscar Wieselgren, Nils Evert Taube och Carl R.
af Ugglas. Bland de yngsta minns jag Andreas
Lindbloms prästerligt bleka apparition och Akke Kumlien,
då en tunn och drömmande poet. Carl R. af Ugglas
höll ett långt ocli lärt föredrag 0111 en medeltida skulptör
— ingalunda från Chartres eller Bamberg utan en
anonym upplänning, som han kallade Dalbymästaren.
Man yttrade sig sedan i en diskussion högtidligt som om
man setat i ett domkapitel. Det var inte precis vad jag
hade drömt om — man drömmer ju så dumt ibland —,
och det blev inte förrän nästa termin som jag vågade
återvända.
Vid den tiden planerade Roosval, af Ugglas och fil.
lic. Sigurd Curman en utställning av äldre kyrklig konst
i Strängnäs, som genom att sammanställa föremål från
stiftets alla trakter skulle fästa uppmärksamheten på de
konstnärliga värden, som dessa unga entusiaster ivrade
för att se bättre tillvaratagna och hedrade. Roosvals
lärjungar skulle naturligtvis i mån av sin ringa förmåga
hjälpa till. Jag minns hur han i den gamla vanliga sal
X på vårterminen till förmån för utställningen höll en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
