Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tamm-Götlind, Märta, En kvinnlig präst i Sverige. Minnen från studentåren i Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
283
Då fick jag en förnimmelse, som jag aldrig upplevat
förr och som jag blott kan beskriva som en skenbar
fullständig klyvning mellan mitt kroppsliga och mitt andliga
jag. Det var, som 0111 min kropp stått bredvid och sett
min själ stiga upp i talarstolen. Jag kände ingen
osäkerhet eller nervositet, fast jag i regel är mycket
nervös, då jag börjar tala, och då jag slutat, visste jag
att jag hade givit mitt bästa.»
Den sympati, som här i Sverige strömmade emot
Anna Shaw, gengäldade hon i rikt mått. Sverigeminnena
blevo henne en kär skatt. I januari 1912 skildrade hon
i brev, hur man en gång nere i Florida bett henne berätta
något roligt. »Då», skriver hon, »berättade jag om
Sverige och Stockholm och de utomordentliga svenska
kvinnorna och de kära »pagerna» och om Uppsala. Alla
voro förtjusta och bådo att få höra mera.»
Våren 1912 gav jag henne i brev en liten skildring
av vår Valborgsmässoafton. På den tiden hade vi
studentskor en egen stor våreld efter sången på
Slottsbacken. Anna Shaw blev hänryckt över alltsammans.
Hon ämnade till och med ge en amerikansk
kvinnotidning del av vårt vårfirande i Uppsala. Men troligen
fick hon aldrig tid till en sådan liten småsak. Hon hade
en alltför omfattande verksamhet i sitt stora hemland.
När Anna Shaw predikade i Sverige, hade hon för
många år sedan lämnat sin egentliga prästerliga
befattning, fast hon givetvis ofta uppträdde i predikstolarna
på de mest skilda orter. Under det sista årets livliga
diskussion om kvinnliga präster och kvinnas rätt att
prästvigas även i vårt land har hennes bild på nytt blivit
levande för oss, som sågo och hörde henne i Gustav
Vasakyrkan år 1911. Troligen är det många, som gärna skulle
vilja veta något om hur hon hade nått fram till sin
prästerliga ställning, kanske också varför hon inte
stannade på sin post som herde för en kyrklig församling,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
