379 (Bland professorer och studenter : Uppsalaminnen berättade av gamla studenter och andra)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malm, Einar, I markerna runt Uppsala

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

379

Hjälstaviken än, last det numera börjar bli litet för
mycket bilturister där. Folk som kommer till fots besjälas
vanligen av den tvättäkta »entusiasmen» och stör mindre.
— Lika givande som H jälstavikens fågelrike, lika
gripande tycktes mig det anrika Ekolsund i sin
vitsipps-lysande lövpark, där Gustaf III i tiden höll hov och
Johan Gabriel Oxenstierna diktade om svanarna. Den
tryggade fågelsjön i den historiska kulturbygden — det
kallar jag storsvenskt, så skall land skyddas. Vilket inte
hindrat att den statliga kraftledningen sedan dess dragits
tvärsöver inloppet till Hjälstaviken, en dödsfälla för
luftens farande folk som starkt svär mot traditionen.

»Jag blir tung till sinnes varje gång jag ånyo ser
domkyrkotornen höja sig över slätten», vittnade en gång
Ivarl-Härrman Bondeson-Forsslund i min ungdoms
evangeliebok. »Och när jag stigit ner på perrongen och ser
tåget brusa vidare — då är det som om jag fallit av
och blivit efter, jag ligger på banvallen och ropar och
sträcker armarna efter de bortilande, men de höra mig
ej, bort rinner ormen över slätten och försvinner genom
skogens låga, svarta mur vid synranden. — Bortom den
muren ligger världen, livet, friheten!»

Detta förstod jag aldrig riktigt. Visst längtade jag
ibland ut och bort, visst förverkligade jag titt och tätt
min horisontlängtan med Roslags-, Lapplands- och
ut-rikesturnéer — men jag kom alltid tillbaka och längtar
beständigt till Uppsala igen. Jag blev aldrig besviken
på denna underliga, älskade och hatade stad — kanske
för att jag förankrade min väsentliga sympati i naturen,
i marken, i det väsentliga, de flytande studentårgångarna
bjödo visserligen goda vänner, men människor äro nu
en gång för alla ingenting att lita på. Hur mycket

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sat Dec 9 15:52:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/blandpro/0381.html

		Bland professorer och studenter : Uppsalaminnen berättade av gamla studenter och andra / 379 (1938) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|