- Project Runeberg -  Järnbäraren och andra berättelser (1914) /
11

(1914) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Järnbäraren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kläde, som kostade tio riksdaler banko per aln, och världen i allmänhet är detsamma.

Beundrade kavaljer, gå över Norrbro en vacker middag, klädd i vadmalsrock och med en slokig hatt på huvudet! Världen skall förvånas och tro dig vara galen, fastän hon väl vet, att du ej har en skillings förmögenhet eller inkomst. Hoppa däremot på trottoarerna, glänsande som siden, och världen skall icke förvånas, utan anse dig för en skicklig ung man, som bör göra lycka här i livet, ehuru hon känner precis detsamma om dina villkor nu som när du visade dig så styvmoderligt utrustad. Blir det slut på din kredit och öppnar gäldstugan sina gästfria portar för din person, skall samma värld till avsked ropa dessa tröstande ord till dig: »det var rätt åt dig, varför rättade du inte mun efter matsäcken, din galning!» Man är klok eller galen, allt efter som världen finner för gott att bestämma det.

Men där ha vi Blå duken, där, i grannskapet av Sista styverns trappor, blänker, belyst av månens strålar, den blåmålade bleckplåten, trögt vridande sig på sina hakar för den nordostliga vinden, vilken då och då med några fina snökorn, uppfångade ur isgatan, smyckar de gula bokstäverna och siffrorna därunder, som tillkännagiva för den nyfikne åskådaren, att Blå duken är ett av de äldsta näringsställen inom Stockholm.

De båda vännerna stannade vid några trappsteg av sten, som ledde upp till en låg och smal dörr, på var sin sida om vilken befann sig ett fönster med tillskruvade luckor, icke täta nog att utestänga ljusskenet och sorlet inifrån.

»Här ha vi då vårt sökta paradis», yttrade sig Adolf Dahl, »här är då roten till kunskapens träd på gott och ont, såsom du behagat säga flerfaldiga gånger. — Men vad är det? Min sann luktar det icke stekt fläsk —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:53:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanjarn/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free