Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Järnbäraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
här bo då, Gud vare lov människor! — Jag älskar blommornas doft, jag tjusas av rosenångan från jungfruliga läppar; men ingenting övergår lukten av stekt fläsk! — Bror! Låt oss skynda in! — Jag börjar försona mig med ditt Eden.»
Edvard Jäger beträdde trappstegen och öppnade dörren. Adolf Dahl nickade sitt farväl åt måne och stjärnor. De båda vännerna befunno sig mellan »skål och vägg», som det heter på gammalt traktörspråk, mellan Blå dukens mörka väggar, vilka ihärdigt trotsade skenet av det ensliga tvåskillingsljus, som sparsamt tindrade från en disk, obekant med målarens pensel, men prydd med alstren av fru Strömqvists kokkonst.
Fru Strömqvist, mer fruktad än älskad av Stadsgårdens befolkning, var detta ställes envåldsregentinna. Rund som jordklotet, hade hon en näsa, väldig och skinande som solen. Hon utgjorde ensam en hel konstellation.
Soldaten, som log åt prygelbänken, sjögasten, som trotsade stormens fasor — båda darrade som asplöv för ett ord från fru Strömqvists läppar. Alla följde henne tysta och vördnadsfulla, liksom månarne sin planet.
Och ändå ägde hon en kvinnas hjärta i sitt bröst. Vid tre särskilda tillfällen hade hon sökt beröva sig livet av kärlek; men alla gångerna hade repet brustit, och vid tredje försöket hade spjellet följt med till golvet. Detta föranledde en kostsammare reparation, som väckte hennes avsmak för döden.
Hennes man, i livstiden spannmålsbärare, stor filosof under spannmålstunnorna, dignade under den börda, som dagligen tryckte honom inomhus, och när han en kväll för flera år sedan självmant lade sig till ro på Saltsjöns botten, skedde det visst inte för kärleks skull.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
