Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Järnbäraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och därmed sträckte järnbäraren ut sina långa ben och satte sig i spetsen för tåget.
Det bar uppför »Sista styverns trappor», man lunkade förbi Katarina kyrka och stod snart utanför ett mindre trähus vid en smal gata. Järnbäraren öppnade porten, och de tre nattliga vandrarna letade sig uppför en smal trätrappa.
»Här ha vi en lång, smal gång», sade järnbäraren, »min dörr är längst bort — gå försiktigt och följ efter mej!»
Dahl och Jäger följde efter, famlande i den trånga, mörka gången; men när den förre, som snuddade med handen vid ett dörrlås, icke kunde underlåta att vrida därpå, öppnade sig en dörr.
Dahl tittade in i rummet, men gav till ett rop av förskräckelse.
»Vad var det?» frågade järnbäraren.
»När jag skådade in i det där rummet», svarade Dahl, »såg jag en likkista — månens sken på plåten och bleckstjärnorna överraskade mig.»
»Där hade ni för titta», yttrade järnbäraren; »när man för första gången går in i ett hus och stöter på lik, bådar det intet gott.»
»Vem är död?» frågade Jäger.
»Madam Nyberg, tvätterska i livstiden, en beskedlig gumma, som tvättade åt många bättre och förnäma herrar. – – Hade fröknarna och mamsellerna i Stockholm vetat vad hon visste så hade, tro mej, damernas giftassjuka blivit kurerad. — Men här är min dörr — jaså, hon har hört oss — min snälla Anna har inte lagt sig än.»
Och från den öppnade kammaren strålade ett ljus; men hon som bar ljuset och mottog de inkommande, strålade som en uppenbarelse.
En hög, smärt gestalt i grov ylleklänning visade sig i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
