- Project Runeberg -  Järnbäraren och andra berättelser (1914) /
36

(1914) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Järnbäraren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den tarvliga kammaren; men ansiktet, som ur en sky
av blonda lockar smålog mot de inträdande, var outsägligt intagande.

Man behöver icke vara hantverksgesäll för att förbluffas av en sådan syn, vare sig om dagen eller natten.

Men hon log ej längre. Med förskräckelsen i sin blick kastade hon sig om järnbärarens hals.

»Gud i himmelen! Var har du varit, pappa?» ropade hon. »Ditt huvud blöder, du har blivit slagen!
— Vem har slagit dig?»

»Se så, din trollunge, låt bli mej!» puttrade järnbäraren. »Ser du inte, att jag har främmande — en smed och en färgare — två duktiga arbetare, må du tro — det här är Anna, dotter min — en snäll flicka — men rädd som en backhare, när det händer hennes far något — liknar mor sin som ett bär — såg inte heller så illa ut, salig gumman min — hon var rätt vacker
ännu, när hon stod lik här i rummet — — man ska
vara järnbärare, som jag är, för att kunna bära en sådan förlust — du har eld i kakelugnen, det var bra — du står och stryker, ser jag — det var snällt av dej, min lilla Anna.»

Jäger och Dahl kunde ej taga sina ögon från den sköna gestalten, som sprang kring rummet, för att stöka i ordning och taga det nystrukna linnet från stolarna.

En stor skål, fylld med vatten, framsattes, och en allmän tvättning börjades, Dahl såg sig därefter i den lilla spegeln, som hängde mitt emot på väggen, och började med förtjusning igenkänna sitt verkligen vackra ansikte. Med mera djärvhet än nyss mötte han den sköna flickan, som stod bredvid med handduken i sin hand. Han började framstamma några vanliga artigheter, men hejdades mitt i loppet av faderns blick och Jägers miner.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:53:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanjarn/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free