- Project Runeberg -  Järnbäraren och andra berättelser (1914) /
52

(1914) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Järnbäraren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gjort, har sålunda endast varit mitt åliggande som människa och ämbetsman. »

»Ingen enskild uppoffring! — Än alla dessa omsorger då — hela detta djupa deltagande under dessa långa år? — Kanske intet i edra ögon, ty ni är mer än människa — ni är enkom skapad för att trösta och hugsvala — men jag — jag uppskattar detta värde, jag — och han däruppe — han gör det även. »

»Nå, om du uppskattar det så högt, min goda Anna, varför då avslå en bön, varav min lycka beror? — Jag stridde länge med mig själv, jag fruktade att de små tillfälliga tjänster, jag kunnat göra dig, kunde få utseende av egennytta både i dina och världens ögon; men jag förmådde inte längre motstå mig själv — jag led alla de plågor, som förfölja ett hjärta, som allvarligt älskar och ännu svävar i ovisshet över sitt öde — mitt beslut var fattat och jag skrev till dig, som du vet — — då kommer ditt svar och nedslår mina förhoppningar — — jag ville inte tro det – – jag beslöt tala med dig själv och har därför kommit
hit i dag — — Anna, har du samma svar att ge mig
nu? »

»Ni vill taga mig till er hustru — det var ju så? »

»Ja, Anna, jag vill det ej blott, jag måste det även, så framt det inte skall bli ödsligt i ett hjärta, som nu är uppfyllt av kärlek till dig. »

»Den fallna, den till och med i egna ögon föraktade, vill ni göra till er maka! »

En djup rodnad färgade flickans bleka kinder. Var det av djup blygsel över sig själv, eller var det av segerfröjd vid det vaknade medvetandet, att hon åtminstone i hans ögon icke var så sjunken som hon trodde sig vara i alla andras?

»Den fallna — den föraktade! » sade Jäger; »varför dessa ord, Anna? — Ser du den där grenen, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:53:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanjarn/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free