- Project Runeberg -  Järnbäraren och andra berättelser (1914) /
103

(1914) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kusin Betty

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Fyra år efter denna underrättelse var jag åter i Stockholm och skyndade att uppsöka kusin Betty. Jag fann i verkstaden hennes man, som hjärtligt och kraftfullt skakade min hand; men han hade angeläget arbete för händer, och jag gick ensam upp till hans fru i samma våning, som varit hennes barndomshem. Jag fann henne vida mer intagande än när jag lämnade henne. Den yra, dansande bäcken hade fått flodens lugn; de många glittrande facetterna hade jämnats ut till en hel spegelklar yta.

Betty visade mig sina små döttrar, den ena tre år och den andra två, bägge lekande på en matta. Vi intogo soffan framför mattan, språkande om gammalt och nytt.

»Du är lycklig, Betty», yttrade jag bland annat; »din man ser för innerligt redbar och hederlig ut.»

»Han är det också», svarade Betty; »men det förstås att...»

»Vad är det som förstås?» avbröt jag.

»Att inte realiseras allt som vi drömma om här i världen», svarade min kusin med en suck.

»Jag tänker du har ett par rätt vackra realisationer där på mattan, kära Betty», anmärkte jag.

»Ack ja, nog är det sant», medgav Betty och betraktade med ömhet sina små flickor.

Först vid middagsbordet återsåg jag hennes man, och vi intogo tillsammans en kraftig middagsmåltid, efter vars slut vi slogo oss ned i förmaket, lika vackert möblerat som i kammarrättsrådets tid.

»Nå, övar du dig mycket på piano?» frågade jag Betty.

»Kan bror tänka», svarade mannen, »att min hustru inte spelat en enda ton se’n vi gifte oss.»

»Jag visste inte att du var road av musik, min vän», svarade hustrun.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:53:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanjarn/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free